Sydafrika del 1, Zingela del1

Håll i hatten nu för nu kommer äntligen den första delen av min dokumentation av min Sydafrikaresa. Det kommer att bli många bilder, hoppas det är ok.

Jag åkte alltså med resebyrån Goodtravel som tillsammans med Eco Watch och den lokala organisationen Siyafunda Wildlife & Conservation ordnade denna fotoresa. Goodtravel är anordnare av volontärsresor över hela världen, så detta var alltså en volontärsresa. Vårt volontärsarbete bestod i huvudsak av att fotografera utvalda djur i de två parkerna vi var i. Fotona skulle i huvudsak användas till att göra id-kit på varje individ. Så t. ex så ville de ha foton på alla elefanter i Makalali, närbild på öronen, både från vänster och höger sida, närbild på snabeln och betarna och sedan en översiktsbild. Som ni förstår var det inte ett helt lätt uppdrag att utföra till full belåtelse. Det största problemet bestod i att hitta djuren ifråga, vi ägnade många timmar och ibland dagar åt att leta efter en speciell djurart. Ibland lyckades vi inte alls. T.ex så fick vi aldrig se någon leopard, och då är det ju inte så lätt att fotografera dem :) När man väl hittat djuren i fråga så var nästa problem att få dem att posera som man ville. Man kunde ju liksom inte regissera dem. Man fick ha tur om man lyckades få bra närbilder från båda sidor. Ibland lyckades vi och ibland inte. Men jag tror i varje fall att de fick en hel del användbara bilder av oss till slut.

Vad Siyafunda är överlåter jag nog till er själva att ta reda på genom deras hemsida. Men grovt kan jag säga att det är en organisation som verkar för att bevara och utveckla ”the wild life” i två olika parker i Sydafrika.

Min resa började med bussresa från Kiel. Lite stressigt var det eftersom jag trots att jag var ute i väldigt god tid kände lite panik då de sa att bussen kommer att bli försenad till Hamburgs flygplats då det var kaos på motorvägen.  Men med hjälp av en försigkommen chaufför som körde småvägar istället för att sitta fast i en kö på motorvägen så kunde jag utan problem hinna med mitt flyg till London. Väl i London så mötte jag upp tre av mina fyra medresenärer utanför gaten till vårt flyg till Johannesburg. Den fjärde personen var redan på plats i Sydafrika. Vår grupp bestod alltså av mig, mina tre manliga medresenärer och Christopher från Eco Watch som skulle vara vår färdledare och fotografiska ledare.  Resan till Johannesburg gick som förväntat, vilket innebär inget strul med flygningen och ingen sömn under resan.

Efter att vi tagit oss igenom den oerhört smidiga immigrationen i Johannesburg, växlat pengar och fiskat upp vårt bagage så möttes vi upp av vår chaufför för dagen som skulle ta oss till norra Sydafrika och Zingelareservatet.  Det var en bilresa på ca 6 timmar tror jag om jag minns rätt. Chauffören tryckte gärna lite extra hårt på gaspedalen och blev stoppad i en radarkontroll. När han efter ett mycket långt samtal med polisen kom han tillbaka till bilen och sa att han tänkte överklaga böterna eftersom deras radarapparat inte var kalibrerad på flera år. Vet inte hur den historian slutade men jag antar att det varken var första eller sista gången han åkte dit eftersom han körde väldigt fort och det vimlade av radarkontroller på de stora vägarna.

Efter ett restaurangstopp på vägen och lite shopping så kom vi till slut fram till en liten by där Jamie från Siyafunda kom och mötte oss med en öppen jeep för att ta oss de sista milen till vårt boende.

Zingela är inte öppet för turister så de enda som vistas i parken är Siyafunda, deras volontärer och parkförvaltarna. Parken ägs av en dansk herre och Siyafunda har fått lov att bedriva sin forskningsverksamhet i denna park. De hoppas på att någon gång kunna öppna för gäster och ägarna vill också få dit bl.a elefanter och lejon till parken. Men för att få dit te.x lejon så krävs dyra försäkringar och förstärkning av stängsel runt parken. Farmägarna i närheten av Zingela vill ju inte gärna få sina djur uppätna av förrymda lejon. Och att förstärka stängsel i ett reservat på 22 000 hektar kräver både en hel del tid och pengar.

Första kvällen tog vi en runda med jeepen bara för att få en känsla för reservatet. Eftersom djuren här inte är vana vid varken bilar eller människor så var flyende djur nästan det enda vi såg. Inte lätt att få några bra bilder på de djuren. Som tur var så var det inte dessa djur som skulle fotograferas för id-bilder. En av uppgifterna för volontärer i denna park är att åka runt så mycket som möjligt med jeep för att så sakteliga vänja djuren vid bilar. Det är ju ett måste om de ska kunna öppna för turister så småningom.

I resan ingick all mat, men vi fick tillaga den själv. Men vi hade lyxen att få maten tillagad när vi bodde på Zingela. Där var en tjej från England som jobbade med ”stoppa tjuvjakten på noshörningar projektet” och hon var gullig och lagade mat nästan varje kväll till oss. Efter att vi suttit och käkat ute runt elden så kändes det ganska bra att lägga sig och sova. Det var ju ett tag sedan man lämnade lägenheten i Kiel.

Nästa morgon var det tidig uppstigning (precis som alla andra dagar). Förmiddagens uppgift bestod bland annat i att sätta upp kamerafällor vid några vattenhål, så att de skulle få en uppfattning om vilka djur som besöker de olika vattenhålen.

När kamerorna var på plats så övergick vi till dagens andra syssla. Att hjälpa till att utfodra Sabelantiloperna som de hade i speciella inhägnader. Tydligen var detta lite mer ovanliga djur och de bedrev ett uppfödningsprojekt här och målet var att kunna sälja djuren till andra parker sedan för att göra lite förtjänst.

När alla inhägnader var besökta och djuren utfodrade så var det dags att åka tillbaka till huset för lite paus och lunch. På eftermiddagen var det sedan dags för det som blev min höjdpunkt i Zingela. Men det få jag skriva om i nästa inlägg annars blir det för tok för många bilder.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie