Tillbaka i kylan

Känner att jag borde göra en liten uppdatering här. Det var ju några dagar sedan jag till slut kom hem från Sydafrika. Men jag har varit ganska trött efter att jag kom hem och redan dagen efter så hade ju jag och Pär en Hamburgresa inplanerad med hotellövernattning och när vi kom hem från den så slog en förkylning ner i mig. Så det har varken funnits tid eller ork att skriva något här.

Ska bara snabbt sammanfatta själva resan och återkommer senare mer detaljerat. Jag är väldigt nöjd med det mesta vad det gäller resan och det jag inte är helt nöjd med tar jag direkt med resebyrån och är inget jag behöver ta upp här. Det har varit två intensiva veckor där min väckarklocka har väckt mig ca kl. 4.15 varje morgon. Sen har vi varit igång hela förmiddagarna fram tills lunch, ett par timmars paus mitt på dagen och sedan har det varit aktiviteter igen fram tills efter mörkret lagt sig. Innan man ätit kvällsmat och varit redo att lägga sig så blev klocka efter tio varje kväll och då tar det förstås ytterligare en timme innan man kommit till ro. Så det har inte blivit mycket sömn de senaste veckorna. Men skoj har vi haft och det väger ju upp sömnbrist ganska bra.

Ni som följer mig på Facebook vet hur det gick på min hemresa. Ni andra får läsa om eländet nu. Avresedagen började med att jag steg upp ur sängen kl 3 Londontid för att vara redo för avfärd kl. 5 Londontid. Resan till Johannesburg skulle ta mellan 5-7 timmar i normala fall. Men detta var ingen normal dag eftersom det var dagen för Nelson Mandelas minnescermoni och det rådde kaos i trafiken i Johannesburg. Därför åkte vi i riktigt god tid för att ha marginal med oss. Det visade sig att vi inte alls berördes av kaoset eftersom flygplatsen låg på rätt sida staden för vår del. Detta medförde att vi var på flygplatsen redan kl 13 (sydafrikatid) och vårt plan skulle inte gå förrän kl 21.40. Det blev en lång väntan innan vi ens kunde checka in. Men till slut var vi på planet och resan på ca 11 timmar gick bra fast som vanligt sov jag inget. Vi landade i London kl 6.30 London tid nästa morgon och mitt plan till Hamburg skulle gå kl 10.55. Det var bara till att sitta och vänta igen. Mina medresenärers plan skulle gå 10.30 och samtidigt som deras gate kom upp på skärmen så fick jag beskedet att min flight var försenad till kl 14. Det var bara till att säga hej då till Stockholmsresenärerna och sedan sätta sig och vänta. Efter lite lunch och kaffe så kom beskedet att det var försenat till kl. 14.48. Inte så kul, men fortfarande hopp om att komma hem samma dag. Till slut kom så gatenumret upp och vi var många som skyndade oss till gaten för att äntligen kunna gå på planet. När jag kom dit så såg jag flygvärdinnorna gå på planet så det tog jag som ett gott tecken. Men snart fick vi beskedet att de väntade på piloten. Efter kanske 20 minuter kom beskedet att flygningen var inställd och att vi skulle gå ner till bagageinlämningen och hämta vårt bagage och sedan gå till avgångshallen och ställa oss i kö för ombokning av våra biljetter. Jag gick direkt ner till bagaget för att försöka komma så långt fram i kön som möjligt. Det jag inte hade räknat med var att det var sammanlagt över 200 flygningar inställda från Heathrow denna dag. Så kön var lång, väldigt lång och efter mig så bara växte den hela tiden. Jag stod i kön i fyra timmar, stackarna som stod längre bak i kön stod nog nästan det dubbla skulle jag tro. Stämningen i kön var förvånansvärt god och det var inte många arga kommentarer man hörde som tur var. Jag var så trött att jag knappt orkade stå på benen och ögongen ville bara blunda, men det var bara till att bita ihop. De kom och delade ut vatten och mackor i kön så man fick lite energi i varje fall.

bild 1-2

Här står mitt plan och väntar. Tyvärr utan pilot. Han var väl fast någon annan stans p.g.a dimman.

bild 3-2

En liten del av ombokningskön,

bild 4-2

Hmm, vet inte om jag tycker att deras slogan passade så bra denna dag.

När jag väl var framme vid ombokningskillen så kunde han snabbt och lätt boka mig på en flight kl. 12.15 nästa dag. Sen var det bara till att ställa sig i hotellbokningskön för BA:s egna hotellplatser var förstås för längesedan redan slut. Så bokningen fick man göra själv för att sedan kräva pengar av BA. Hotellbokningskön var nere i ankomsthallen och var flera mil lång (kändes det som) När jag stått där en timme lyckade Pär boka ett hotell online åt mig så att jag kunde smita ut från kön. Annars hade jag nog fått tillbringa ytterligare ett par timmar i den kön. Då återstod bara för mig att lura ut hur jag skulle ta mig till hotellet. Efter viss hjälp så blev det Heathrow express till Paddington och sedan taxi till hotellet i Kensington. Kl 21.30 var jag incheckad på rummet och hade 30 minuter på mig att äta kvällsmat eftersom restaurangen stängde kl. 22. Efter lite funderande så bestämde jag mig för att äta en snickers som jag köpt första dagen i Sydafrika och som aldrig blev äten. Så en snickers blev alltså min kvällsmat. Vid 23 tiden somnade jag gott och då hade det alltså gått 44 timmar sedan jag steg upp ur sängen senast. Klockan stod på rigning till kl 7, men jag vaknade redan kl. 4.45 och gick upp och kollade statusen på min hemresa. Gissa om jag blev knäckt när jag möttes av beskedet att min flight var den enda till Hamburg som var inställd denna dag. Jaha, bara till att sätta sig i telefonkö då. Vid de första försöken fick jag inte ens sätta mig i kö eftersom de hade hög belastning, men efter några försök blev jag placerad i kö och blev hjälpt efter ca 30 minuter. Först så sa hon att hon kunde erbjuda mig plats på ett plan först på lördagen. Men efter lite tjat så lyckades hon boka in mig på ett plan under fredagen. Jaha, det var bara till att gå till receptionen och be om att få bo kvar ytterligare en dag. Så det blev en heldag i London som jag inte alls frågade efter. Först åt jag lång frukost, sedan fick jag byta rum eftersom jag inte hade något kallvatten i duschen och vid lunchtid var jag redo för att ge mig ut i London. Det blev nog ett par mils promenad sammanlagt och jag slog på stort och shoppade ett dagskort till tunnelbanan som jag knappt använde. Många tycker väl att jag är knäpp som inte utnyttjar en heldag i London till att shoppa. Men det gick bara inte. Jag blev trött bara jag tittade in i någon affärer och gick ut därifrån så fort jag kunde igen.

På fredagen stod klockan återigen på ringning kl 4 för att jag skulle hinna med mitt plan till Hamburg. Denna gången så gick det och jag anlände till Hamburg strax efter kl. 10 på förmiddagen. Tusen tack Patrik för att du kom och hämtade mig. Det uppskattas mycket.

När jag kom hem slängde jag mig i duschen, det var väldigt skönt att ta av mig mina reskläder som jag tillbringat de senaste tre dygnen i. Det var inga kläder som passade för en grå och kallt decemberdag i London precis, det var ju kläder som var anpassade efter en sommardag i Afrika. Efter duschen gick jag och lade mig och fick genast sällskap på kudden av Pisen. Hon är verkligen inte typen som tjurar när man kommer hem efter att ha varit borta ett tag. Hon visar verkligen hur glad hon blir och hon låg och spann på min kudde och hade mitt huvud som huvudkudde. Mys!

Japp, det var min hemresa det. Så småningom ska ni få höra hur jag haft det under resan. Men det får bli vid ett senare tillfälle. Tills dess kan ni kolla in denna usla video. Vi hade förmånen att få se och höra när tre lejon kommunicerade med varandra. Tyvärr är jag ingen van filmare och jag hade väl inte det optimala objektivet på heller men allt började så plötsligt så vi var inte beredda. Sekunderna innan så låg alla tre lejonen och sov som små barn och sedan plötsligt så började showen. Jag har bara slängt upp filmen som den är och sedan lagt till några stillbilder på slutet för att visa minspelet som hannen bjöd oss på när han drog in doften av honans urin för att kolla om det var dags att para sig med henne. Tyvärr var det bara jag som filmade i denna första omgång, de andra fyra klickade som galningar och det hörs ju ganska tydligt i filmen. Men men, jag hoppas ni kan få lite av den känsla vi upplevde, föreställ er gärna att det vibrerar i stolen när ni kollar, för det gjorde det. Deras rytande var så högt att det vibrerade i bilen där vi satt. Mäktigt var det! Jag har ett litet filmklipp till, får se om jag orkar ta hand om det senare.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*