Jag vaknade klockan 4, en kvart innan klockan ringde. Oavsett om klockan är tio eller fyra när jag ska gå upp så infinner sig genast en härlig känsla i kroppen när jag inser att jag faktiskt somnade nästan direkt när jag la mig och sedan sov hela natten. Det spelar ingen roll om det innebär att jag sovit två timmar eller tio timmar, bara vetskapen att jag sovit de timmar som faktiskt funnits till förfogande ger mig en riktigt bra start på dagen. Så var det denna morgon. Härlig känsla!
Efter att vi alla mer eller mindre morgonpigga fyllt termosen med kaffe och stoppat en macka i fickan så var vi redo för ytterligare en fotomorgon. Mina förväntnigar var inte särskilt högt ställda eftersom vi skulle åka tillbaka till samma ställe vi var på kvällen innan och det inte hade fungerat topp för mig. Men det är bra ibland att gå in med låga förväntningar. Det är ju stor chans att det blir bättre än man tror då. Och det blev det. Till en början var jag lite tveksam. Jag tog några bilder, granskade dem och då plötsligt hände något. Wow, vilket ljus!! Var det verkligen samma ställe vi var på kvällen innan? Nu blir det många bilder men det får ni stå ut med.
Efter att ha fotograferat dessa stenar ute i havet en stund så traskade jag bort till den del av stranden som betod av stenar istället för sand. Och där blev jag sittande. Det var inte helt lätt att hitta något lämpligt ställe att ställa stativet, men med lite krånglande gick det.
Ja, jag vet att jag bör ta bort flygplansstrecket. Men det får jag pilla med någon annan gång när jag har mer tålamod och tid.
Jag som aldrig varit ute och fotograferat innan solen gått upp förut (bortsett från igår då) är helt överväldigad. Jag har aldrig förstått hur man kan få några bilder när det knappt finns något ljus. Nu har jag lärt mig. STATIV!!! Jo, jag visste väl det redan innan, men ni som känner mig vet ju att jag är en ganska otålig person och allt ska gå snabbt och lätt annars så kan det kvitta. Så går det inte att tänka med stativ, så ibland sattes mitt tålamod på prov, men när jag såg resultatet så var det bara att inse att det är stativ som gäller, punkt slut.
Jag var helt betagen där jag satt och försökte hitta både linjer, former, ljus och rena hörn och allt man ska tänka på, så när jag plötsligt såg solen komma upp ovanför horisonten blev jag alldeles paff. Va, hade inte den kommit upp för längesedan, hur kan vi då ha haft sådant härligt ljus. Ja ni ser att det är en novis ni har att göra med.
Den här bilden har jag inte med för att jag tycker den är bra, för det tycker jag inte. Kanske det skulle gå att fixa till den lite, det vet jag inte. Tänker nog inte ens försöka. Nej, jag har den med för att påminna mig själv om, att om jag ger mig själv chansen att få vara med om en sådan här morgon vid havet igen så ska jag satsa på att försöka fånga solens strålar genom vattenstänken som blir av vågorna. Man ser en liten aning av det i denna bilden. Men det måste ju gå att fånga mycket bättre. Det får bli mitt mål nästa gång.
Så plötsligt hade solen gått upp och allt förändrades igen. Tänk vad man får vara med om, om man bara går ut i tid.
Kolla in guldstänken!
Alla i gruppen är nöjda med morgonens strandbilder och börjar packa ihop sig för att istället gå upp till ljungheden.
Peter väntade på mig som var längst bort från gänget och sen visade han mig en annan väg upp till heden. På vägen upp gick vi igenom en skog som badade i guld.
Guld och gröna skogar! Är det detta de syftar på med det uttrycket månne?
Väl uppe på heden så tänkte jag att jag skulle göra ytterligare ett försök med makroobjektivet. Det gick som det brukar, inte så bra alltså. Jag ger det alldeles för lite tid känner jag. Jag borde någon gång gå ut alldeles själv och bara fokusera på makro utan någon som helst stress. Men det känns ändå ganska bra att jag hyrde detta objektiv. Nu vet jag att jag gärna vill ha ett riktigt makroobjektiv, men att det inte står högst upp på listan för tillfället. Och jag måste verkligen ge ett stort plus till Zoomyrentals här i Tyskland. Det var så himla smidigt att hyra av dem. Objektivet kom på avtalad tid, alla etiketter för returen var förberedda och returen var redan bokad hos DHL. Det enda jag behövde göra var att packa ner grejerna i lådan och klistra på den färdigskrivna etiketten. Lådan gick iväg igår och idag runt lunch fick jag ett mail där de bekräftade att objektivet hade kommit fram i god ordning. Det blir absolut dem jag hyr av när jag ska åka till Sydafrika. Om det inte är någon innan dess som gärna känner att de vill ge mig ett riktigt fint zoomobjektiv vill säga :) Men det tror jag inte kommer att hända så jag satsar på att hyra :)
Innan vi begav oss till bilarna igen lyckades jag fånga några av deltagarna på bild. Jag som brukar dokumentera det mesta i min omgivning kom på när det redan var försent att jag har t.ex. inte en enda bild på vårt trevliga boende och bara några få bilder på några av deltagarna. Inte min stil. Skärpning, det är ju ändå dokumentärfotogrferingen som jag brukar pyssla mest med för att ha bilder till min digitala dagbok, alltså den som ni just nu sitter och läser i.
Några av deltagarna tillsammans med ledarna Peter och Patrik.
Ja, det var min sista bild från denna workshop. Vi åkte tillbaka till boendet och åt frukost och sedan var det bildbehandling som gällde och den svåra processen att välja ut dagens bild till bildkritiken som vi skulle ha innan lunch. Dagens bildkritik var minst lika givande som dagen innan. Jag skulle vilja lyssna på bildkritik varje dag tror jag:) Än en gång slås jag av hur olika bilder vi alla presenterar fast vi alla har varit på samma plats. Det är omöjligt att inte bli inspirerad av de andras fotograferande.
Efter en god lunch med efterföljande kaffe var det så dags att säga hej då. Vilken helg det varit! Den motsvarade mer än väl mina högt ställda förväntningar. Att jag hade så höga förväntningar får jag skylla Elisabeth Landberger för. Det är hon som varmt rekommenderade Patrik Larssons workshops för mig. Tack Elisabeth för att du gjorde mig uppmärksam på Patrik och hans kurser. Att sen Peter var med gjorde ju inte saken sämre, vilket härligt team dessa två killar var. Jag kan varmt rekommendera er att gå någon workshop för Patrik. Nu återstår det för mig att välja ut en bild att skicka till Patrik innan söndag. Ni förstår vilken ångest det innebär för mig va? Nejdå, det ska nog gå bra till slut:) Är ni nyfikna på att titta på Peters sida så hittar ni den här.
Om jag ska försöka mig på att tala om vilken av de fyra fototillfällena vi hade som var bäst så måste jag säga att det var den sista, morgonen nere vid Stens huvud alltså. Visst, morgonen i Brösarps backar var också helt otrolig, men där insåg man ju redan när man gick upp där att det skulle bli något alldeles extra. Det räckte ju att se sig om och insupa den trolska dimman och det härliga ljuset. Att man sen lyckades fånga en liten del av det på bild gjorde ju inte saken sämre. Nej ,det som gör att jag skattar den sista morgonen högre är att den kom så oväntat för mig. Det var inte förrän jag fick se bilderna i kameran som jag riktigt vaknade till, och ännu bättre blev det när jag fick in dem i datorn. Nej det var verkligen en aha-upplevelse för mig som jag är väldigt glad över att få varit med om. Tusen tack Patrik, Peter och alla härliga tjejer för att ni gjorde min helg så bra.
Nu ska jag packa lite inför resan till Dresden i morgon. Det ska bli trevligt, Pär har hört mycket gott om Dresden så vi hoppas på uppehåll så att vi kan strosa runt i stan. Det enda negativa med att åka iväg är att jag missar fredagens lagträning i tennis och en mixturnering som jag hade siktat på att föröka vara med på. Jag har ju aldrig spelat en ”riktig” turnering någon gång så det hade varit lite roligt. Men nu får jag satsa på singelturneringen som kommer sista helgen i september istället, men det är ju lite läskigare då man är helt själv på sin sida av planen:)
Patrik har lovat att komma och bo hos Pisen (tennisPatrik alltså, inte fotoPatrik) så det är ju bra att hon slipper vara ensam. Patrik är en av de få manliga besökare som hon inte är rädd för så det blir toppen.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Vanja Leander on Facebook - Det här är riktigt häftigt. Bra Marie. Nu köper snart Naturinfo bilder av dig. Har du testat att lägga några hos exempelvis Istock.com?
Marie Leander on Facebook - Tack Vanja, ni är välkomna att höra av er när ni vill :) Jag har några fina gepard och surikatbilder också om ni skulle göra något naturum i Afrika någon gång :) Ja, jag har några bilder på istock, men där finns ju sju miljarder andra bilder också så jag har lite svårt att förstå hur man ska kunna sälja något där.