Nu hoppar jag lite i sommarens händelser och går direkt till Erikas deltagande i Dalslands Kanotmaraton +. Detta inlägg kommer att fokusera mest på Erikas lopp. Ev lägger jag senare upp ett album med ännu fler bilder (om det nu är möjligt :) ) som även visar andra deltagare i den stora folkfesten.
Jag ber om ursäkt redan från början. Det kommer att bli en himla massa bilder. Jag lider som ni vet av svår beslutsångest, så fast att jag rensat ut massor så blir det många bilder kvar som jag vill ha med. Får se om jag kan få ner antalet lite till under arbetets gång.
Dalslands kanotmaraton + är en kanottävling på 55 kilometer som går i fyra vackra Dalsländska sjöar. Erika har som den Leanderska traditionen påbjuder endast tränat 4-5 gånger innan loppet. Dock gjorde hon två lite längre pass, vilket är mer än man kan säga om oss andra som har varit med i loppet under årens gång.
Tävlingen börjar i Laxsjön vid Baldersnäs Herrgård. Under fredagen är det meningen att man ska köra till Baldersnäs och lämna av sin kanot så att man slipper böka med det på tävlingsdagens morgon.
Efter att vi lämnat av kajaken i god ordning körde vi till Åmål för att fiska upp Pär som skulle komma med tåget. Han kom ju med färjan från Kiel samma morgon. Sen var det incheckning i Bengtsfors som gällde. Med incheckning menas att man anmäler sig och får ta emot sitt lilla kuvert med bl.a nummerlapparna i. Senare på kvällen var det invigning av maran och farbror Jan Leander fick äran att avtäcka en sten i centralparken där alla segrare i de föregående loppen står inristade. Pastaparty stod också på programmet, men vi hoppade över både invigning och pastaparty och åkte hem och hade vårt eget pastaparty tillsammans med farbror Bo som skulle övernatta hos oss. Kvällen blev inte allt för sen innan vi gick och lade oss. Det var ju uppstigning i gryningen som gällde nästa dag :)
Starten skulle gå kl. 8.00 och kl 7.30 var vi på plats vid starten. Där rådde redan full aktivitet och många kanoter var redan på plats i vattnet. Erika tog det lite lugnare och kämpade med att försöka få i sig något i magen innan det var dags att ge sig av. Ingen helt lätt uppgift när man är både trött och lite nervös. Vädret gick inte att klaga på vid starten. Lagom varmt och svag vind. Prognoserna tydde dock på att det skulle bli sämre under dagens lopp.
Över 700 anmälda paddlare. Vissa paddlar ju i en K2:a vilket innebär att det inte är 700 kanoter, men det är ändå en ansenlig mängd kanoter som alla vill hitta sin plats i startleden.
Efter att startskottet gått så var det bara till att bege sig till bilen för att ta sig till Skåpafors där man har chans att få en bra blick över deltagarna. Kanotisterna har vid detta ställe precis klarat av den första sjön Laxsjön och sedan gått upp för en lång och tung backe för att sedan sätta i kanoten i Svärdlång. Vi hade varnat Erika för att det skulle bli riktigt jobbigt för henne att ta sig upp för backen. Hennes kajak hör ju inte till de lättaste precis. Hon fick rådet att försöka hitta någon annan som bar ensam så att de kunde hjälpas åt. Men det hade inte gått så bra. Det var först efter att hon för femtioelfte gången stannade och vilade i backen som någon förbarmade sig över henne och hjälpte henne. Hade hon bara frågat så hade det säkert varit någon som hjälpt henne tidigare. Men hon tyckte inte det kändes bra att fråga någon av alla de som såg ut att mycket lättare kajaker än vad hon hade då hon inte ville att de skulle behöva hjälpa till att bära hennes tunga. Reglerna säger ju att deltagarna får hjälpas åt att bära men ingen utan tävlan får komma in och hjälpa till. Nåja, upp kom hon till slut även fast hon förlorade riktigt mycket tid på det lyftet. Hon får nog träna kajaklyftarmusklerna tills nästa gång:)
När vi kom till Skåpafors så hade förstås eliten redan passerat. Men det var fortfarande en strid ström av kanotister som gav sig ut på Svärdlång på sin väg mot Skifors.
Som sagt, Erika tog god tid på sig uppför backen och det hade hunnit bli riktigt glest bland publiken innan hon kom. Vi började undra om hon hade gett upp där i backen och Pär gick bortåt för att se om han kunde se henne. Då plötsligt dök hon upp och var på ett strålande humör. Hon var väldigt glad över att äntligen vara i vattnet igen.
När Erika passerat så åkte vi till Skifors såklart. Skifors ligger ju bara en dryg kilometer ifrån vårt kära Ulvåsa så Pär passade på att köra hem en lite sväng innan det var dags för Erika att passera där. När jag kom dit så hade eliten förstås passerat även här. Men fortfarande så hade de kanotister som genomförde lyftet just då bråttom vidare. Det gäller att jaga en bra tid och inte förlora värdefulla sekunder på land. Desto längre ner i resultatlistan man kommer ju lugnare blir det med både ilandstigning, lyft och isättning.
Nästa stopp för oss och paddlarna var Gustavsfors. När vi kom dit så meddelade speakern precis att eliten gått i mål i Bengtsfors. Årets segrartid var 4: 20:01 och loppet vanns av en Tysk kille från Preetz. Preetz ligger ju inte långt från Kiel så vi får väl vara lite glada att han vann :)
Tio minuter efter att Erika gett sig iväg från Gustavsfors med torra kläder började det spöregna igen. Nåja, hon fick njuta av torra kläder en liten stund i varje fall. Och motvind klarade hon sig ifrån under hela loppet.
När vi kom till målområdet i Bengtsfors så var det för tillfället upphåll och publiken var fortfarande riklig. Än var det många tävlande ute på sjön.
Jag kommer ihåg känslan när jag gick över mållinjen de tre gånger jag kört loppet. Jag var bara så tacksam över att jag klarat mig ända fram till mål utan att kapsejsa i de hårda vädret. Jag hade ingen kraft eller lust till att spexa till det. Men det finns de som har krafter över att bjuda publiken på lite skoj.
Det var inte länge vi fick uppleva uppehåll när vi väntade på Erika i Bengtsfors. Tur att vi var utrustade med både regnkläder och paraplyer. Det blev några besök i kaffetältet också:)
Även till Bengtsfors kom Erika tidigare än vad vi väntat oss. När hon blev förvarnad vid Gustavs udde så började jag fundera på om hon skulle lyckas slå den hittills bästa Leandertiden som innehavs av mig, 9.55 :)
Och hon slog min tid med 3 minuter och 30 sekunder!!! Hon gick i mål på 9:51:32. Jag får skylla på att jag alltid haft väldig motvind på Lelång vilket Erika slapp som tur var. Nejdå, jag är inte bitter :) Nejdå, skämt åsido, jag är jätteglad och stolt för Erikas skull. Det är verkligen en bedrift att som helt oerfaren paddlare genomföra detta lopp.
En av de bästa stunderna för mig när jag paddlat har varit när man duschat och fått på sig varma torra kläder kunnat gå ner till matsalen för att äta en välbehövlig måltid. Känslan när man sitter där med beviset över att man klarade det gör att maten smakar toppen.
Efter en lång dag var det sedan dags att åka hemåt. På vägen passerade vi förstås Skifors. Där hade lugnet åter lägrat sig och de tyska kanotturisterna hade återigen intagit platsen.
Ja detta var en liten rapport över en kämpe lite längre bak i resultatlistan. Grattis Erika till en otrolig bra insats. Det var riktigt strongt gjort. Och grattis Dalslands kanotmaraton+ för ytterligare ett fint arrangemang. Men nästa gång beställer vi både uppehåll och medvind. OK?
Snart kanske det också kommer ett fotoalbum med ännu fler bilder!! Då även med andra tävlande än Erika. Vet inte om det är någon som orkar titta, men det tar jag ingen hänsyn till :)
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Malin Leander - Hej!
Jag var ju lite ledsen att jag inte fick se Erika paddla live. Nu är jag inte lika ledsen längre. Kul att få en så utförlig rapport! Och jisses vad duktig hon är!
Anna Gustafsson - wow, vilka härliga bilder och bra text….Marie, jag är sugen på att paddla : )
kram kram
Ditte - Fantastiskt! Vilken bedrift! Imponerande! Härliga bilder till en fin rapport. En eloge till Erika och till dig som skrivit och fotat.
Kramar!