När klockan ringde 5.00 på fredag morgon så var det sorgligt att tänka på att detta var den sista dagen i Namibia. Men då var det desto trevligare att tänka på att innan vi lämnade landet så skulle vi få träffa tre geparder på nära håll. Med endast en kaffe i magen satte vi oss i jeepen och åkte iväg till syskonen Aiko, Kiki och Aisha.
Kiki fick hoppa in i en bil för att åka iväg en bit bort för att gå på promenad med halva vårt gäng. Vi andra gick in till Aiko och Aisha för att bekanta oss med dem. Vi fick varningen att bara klappa dem på huvudet, nacken och en bit ner på skuldrorna. Man fick absolut inte klappa dem på ryggen eller på magen. Det lät som han beskrev hur man får klappa Lillpisen:) Vi fick också rådet att aldrig gå lägre ner med huvudet än vad geparderna hade sitt huvud annars kunde de känna sig hotade. Hmm, vi fick väl se hur det gick med det rådet.
Hmm, bäst att kolla in utrustningen och se om den kan bli godkänd
Det var inte helt lätt att fånga dessa små kramdjur på bild eftersom de inte stannade särskilt länge på samma plats. Och det var ju inte så att man höll fast dem precis. Man fick vara snabb när de väl stod stilla några sekunder. Men oj vad de spann. De gick omkring och spann hela tiden. Det lät som de hade en inbyggd motor. Där ligger Lillpisen i lä vill jag lova.
Hade man tur stannade till så länge att man hann med att klappa dem lite. FOTO: Martin Agfors
Visst är det en sötnos?
Hästkött är alltid smaskens. Får man det kan man ju till och med tänka sig att posera lite.
Nej, nu är jag trött på er. Jag tycker ni ska gå nu.
Efter ett tag så var det dags att byta. Vårt gäng skulle gå på promenad med Kiki och de andra skulle få bekanta sig med Aiko och Ashia. Det andra gänget hade inte haft någon större lycka på promenaden då Kiki mot sin vana fick för sig att springa iväg för att jaga springbock. Så deras tid med Kiki gick mest åt att jag henne medan hon jagade bockar. Nu trodde de att vi skulle ha bättre tur eftersom hon hade sprungit av sig och skulle vara lite trött.
Vi åkte iväg till platsen för promenaden och guiden Salomon släppte ut Kiki ur bilen. Vad hände då? Ja, inte var hon intresserad av att promenera med oss inte. Det fanns ju mycket roligare saker att göra :)
Hmm, jag tror jag lämnar er ensamma, jag ser något intressant där borta.
Hej då, jag springer iväg och leker med springbocken en stund.
Men tur för oss, efter en stund tröttnade hon på jageleken och kom tillbaka till oss. Det beslutet var nog springbocken också ganska nöjd över.
Ska bara kolla så det inte finns något mer intressant att jaga.
När man jagat blir man trött. Då får man vila lite.
Mmm. hästkött, då kan jag tänka mig att ställa mig upp.
När Kiki vilat en stund så kunde hon tänka sig att spatsera runt lite. Då gällde det att passa på att försöka fånga henne på bild.
Hon kunde även tänka sig att bli klappad några sekunder. FOTO: Martin Agfors
Ingen smickrande vinkel för mig. Desto finare för geparden. FOTO: Martin Agfors
Hur gick det då med det där rådet att inte ha huvudet på lägre nivå än gepardens. Sådär kan man väl säga:) Men Kiki kände nog på sig att Roger var ofarlig så hon brydde sig inte som tur var.
FOTO: Martin Agfors
Ibland när man har med levande djur att göra så blir det inte alltid som man tänkt sig. Kiki gick inte i den önskade riktningen. Då kan man lätt bli frustrerad :)
Efter en stund tyckte Kiki att hon ställt upp tillräckligt för oss. Efter en stunds spanande så bestämde hon sig för att det fanns roligare saker att göra än att underhålla turister. Det fanns ju springbockar som behövde jagas.
Kiki drog iväg och hade ingen lust att lyssna på några rop som sa att hon skulle komma tillbaka. Det slutade med att skötarna fick ta bilen för att köra och hämta henne.
När Kiki var infångad och vi hämtat andra halvan av gänget så åkte vi tillbaka till lodgen och där väntade en härlig frukostbuffé på oss.
Frukosten smakade bra vill jag lova. Man blir hungrig av att umgås ett par timmar med tre söta geparder. Husen ni ser i utanför fönstret var våra krypin.
Efter frukosten så var det dags att ge sig ut igen för att träffa fler godingar. Men det får bli i nästa inlägg.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram/Marie
by Marie