Namibia dag 7 del 2, N/A’AN KU SÊ FOUNDATION

Nu blir det många bilder igen. Sorry för det.

Så var det då dags att lämna Sossusvlei lodge och åka den korta biten bort till startbanan där vårt transportmedel stod och väntade på oss.

Eftersom vi nu skulle landa på flygplatsen inne i huvudstaden Windhoek så var det noga att allt gick rätt till, så vår guide/pilot delade ut flygbiljetter till oss. Dessa flygbiljetter var utställda för alla etapper vi redan flugit, så det var ju lite lustigt att man fick dem på den sista flygetappen. Men det är väl viktigt med ordning och reda när man landar på en ”riktig” flygplats kan jag tänka.

Under denna flygresan upptäckte vi att vi kunde fälla våra stolar bakåt. Jag som satt så till att jag inte hade någon stol precis bakom mig kunde fälla ner min stol helt till liggande. Jag fällde ner ryggstödet en bra bit och låg och halvsov hela resan. Utan att veta att vi gick ner för landning i Windhoek så flög vi över en bergskam och vi hamnade i en av de värsta luftgropar jag varit med om och jag lyftes liggandes ca en halv meter upp i luften. Tur att jag hade säkerhetsbältet på mig. Pilot bara vände sig om och tittade på oss och flinade. Han var säkert väldigt medveten om att luftgropen skulle komma men förvarnade oss inte :)

När vi landat på Windhoeks flygplats så steg vi ur planet och fick traska en bit över landningsområdet för att komma in till terminalen. Framme vid terminalen stod det ett helt gäng svarta bilar och där var flera säkerhetsvakter. Jag trodde att det var vår välkomstkommite som stod och väntade. Men det var tydligen någon viktig minister som skulle komma :) Inne i terminalen tog vi adjö av vår trevliga och duktiga guide/pilot och blev hämtade av en kille från N/a’an ku sê där vi skulle tillbringa ett intensivt dygn. N/a’an ku sê Foundation är bl.a en vild animal rescue parc där de tar hand om vilda djur som av olika anledningar inte kan klara sig själva. Det tog inte så lång tid att köra ifrån flygplatsen fram till gaten på parken, men väl inne i parken körde vi ganska länge så man förstår att att det är ett väldigt stort område de har.

När vi till slut var framme vid lodgen så var det med stor förvåning vi såg oss omkring. Det var så fint och alla var så välkomnande och trevliga. Vi fick några minuter på oss att gå till våra rum innan vi skulle ut och titta på djur.

Mitt lilla krypin såg väl inte så märkvärdigt ut vid första anblicken. Men när man öppnade dörren blev man verkligen helt ställd. Det var så fint.

Men nu var det ju inte meningen att man skulle njuta av sitt fina rum utan vi skulle iväg för att träffa leoparder. Vi hoppapde upp i jeepen och drog iväg för att träffa syskonleoparderna som varit i parken sedan de var små. Dessa små kramdjur kunde man inte gå in till. Och det var det ingen tvekan om. De gjorde ganska klart för oss att de inte ville se några besökare inne hos sig. Så vi var glada att det var ett ordentligt staket emmellan oss och djuren.

När vi var färdiga med leoparderna så hoppade vi in i jeepen igen för att åka vidare till ökenlon.

Sen var det alltså dags för ett besök hos ökenlon. Det visade sig att det inte var helt lätt att fånga dessa djur på bild. De kom gärna fram och hälsade på oss, men lika snabbt som de kommit fram till en lika snabbt var de borta igen.

Ytterligare ett djurbesök var det meningen att vi skulle hinna med innan det blev allt för mörkt. På väg till lejonen tog jag landskapsbilden nedan. Jag tog den för att jag tyckte att det var fina färger och trevligt ljus. När jag sen hemma i hemmets lugna vrå satt och redigerade bilden så beskar jag den först ganska hårt i nederkant men bestämde mig sedan för att se hur det blev om jag beskar den lite annorlunda. När jag tog med mer i underkant upptäckte jag plötsligt något som jag absolut inte var medveten om vid fototillfället. Ser ni vad jag menar?

Nästa besök var alltså hos lejonen. Och de var inte särskilt vänligt sinnade precis. De morrade mycket högt åt oss och gjorde många utfall mot oss. Jag var väldigt glad över staketet som skiljde oss åt. Men visst är de söta.

När det blivit för mörkt för att fotografera lejon så åkte vi tillbaka till lodgen där en god middag väntade oss i denna underbara matsal.

Efter middagen utnyttjade de flesta av oss möjligheten till internet. Det blev lite facebook och emailläsande blandat med lite bildredigering. Under tiden vi satt och grejade med vårt så hade Roger en liten enskild pratstund med oss alla. Sen var klockan som vanligt ganska mycket innan det var dags att gå och lägga sig. Helt otroligt att detta skulle bli den sista natten i Namibia. Det kändes ganska overkligt att vi skulle åka hem nästa dag. Det stod jun en hel del på programmet även nästa dag. Och klockan, ja den stod väl på rigning kl 5.00 som vanligt :)

Ha det gott och väl hand om varandra.

Kram/Marie