På torsdag var det förstås tidig uppstigning som gällde som vanligt. Vi skulle även idag åka in i Sossusvleiområdet och precis som morgonen innan så tyckte vår guide inte det var någon ide att hoppa in i bilen innan gaten in till området öppnades. Nu är det så att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg. Men jag tror att det var så att vi åt en snabb frukost på lodgen innan vi gav oss av. Så särskilt tidigt kom vi inte iväg. Men men, vi kom iväg till slut och förmiddagens mål var att fotografera någon av de stora sanddynerna. Vi åkte till en som låg hyfsat nära vägen och som hade något träd framför sig. Gissa om vi blev sura när vi kom dit och tre personer var i full färd med att klättra upp för den. Dels blir man ju sur för att man inte får åka in i området tidigare så att man har chans att komma först och dels så blir man ju sur för att det faktiskt finns en sanddyna (dune 45) som är den som man normalt klättrar upp för. Nu hade dessa tre personer förstört dynan för alla som kom efteråt och ville få en chans att fotografera en dyna med härligt skarpa markeringar och noll fotspår. Nu var det fotspår hela vägen upp. Nåja, bara till att göra det bästa av situationen och sätta igång och fotografera.
Lite morgondimma låg kvar vid infarten. Det var lika kallt att åka öppen bil idag som det hade varit morgonen innan.
En av dynerna vi passerade på vägen.
Framme vid fotomålet. Ser ni alla fotspår och ser ni tjejen som sitter och vilar längst upp i bild?
Hennes sällskap hade nått en bit längre.
Vi fick fotografera så gott det gick trots fotspåren.
Plötsligt så dyker det upp en springbock som vill vara med på bild. Undrar om det var samma som var i DeadVlei dagen innan.
Efter en stund så bildas det härliga mönster när solens strålar börjar ta sig över kanten på dynan.
Diciplinerade som vi alltid var så gav vi oss tillbaka till bilen en dryg timme efter vi kom dit. Måste ju sägas vara ganska bra eftersom vi alla hade kommit överrens om att vi skulle stanna i ca 20 minuter :)
Jaja, vi kommer, vi ska bara…..
När flocken var insamlad åkte vi till en annan sanddyna som låg precis före dune 45. Den låg lite längre från vägen så det var en bit att gå. Men i den hade i varje fall ingen varit uppe och trampat.
De enda spår som syntes var de som diverse djur hade satt. Jag tror att vissa av de spår som syns här är gjorda av den rullande spindeln som jag skrev om i ett tidigare inlägg.
Martin har tagit höjd och vår chaufför och pilot väntar tålmodigt på oss.
Ganska skarpa kanter :)
Dune 45 till vänster.
Vid det här laget var jag lite trött på att fotografera sanddyner framifrån, så då fick man försöka hitta nya vinklar.
Så här såg det ut när jag tog bilden ovan :) FOTO: Anna Hjälmsson. Platsen för fotot är den lilla kulle som syns till höger i bilden nedan.
Sekunderna efter denna bild tas så hörs ett skrik från dessa två tjejer. De lyckades kliva rakt över en orm. Ormen blev väl lika rädd som tjejerna och ringlade iväg så fort som möjligt. Genaste vägen var tydligen mellan fötterna på den tjej som inte tagit klivet över ormen i första skedet. Det var med bultande hjärtan de kom fram till bilen. Det kan jag förstå.
På väg tillbaka till lodgen kunde vi njuta av de fina ljus som blev i dynerna.
Tillbaka på lodgen tömde vi rummen och fick sen en liten stund till att bara sitta och slappa och njuta av en cappuccino innan det var dags för lunch. Efter lunch var det dags att lämna denna lodge och åka på nya äventyr. Det var väldigt svårt att ta in att man snart skulle befinna sig på något helt annat ställe och hinna med flera nya spännande saker och att man faktiskt bara hade en natt kvar i landet. Jisses vad man hinner med mycket om man transporteras runt med ett flygplan. Mer om våra kommande äventyr blir det senare.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Elisabeth Landberger on Facebook - Snyggt Marie!!!