Namibia dag 6 del 2, Sesriem Canyon

Efter lunch blev det någon timmes lugn då jag passade på att ladda över bilder och säkerhetskopiera vilket tar sin lilla tid när man fotograferar i RAW och trycker ner avtryckaren lite väl ofta. Jag försökte också komma ut på internet en stund, men det var inte helt lätt. Deras nät var otroligt slött och fungerade bara ibland. Men det fungerade i varje fall så mycket så att jag kunde slänga upp några bilder på facebook och en liten stund kunde jag till och med använda skype.

Ganska snart var det dags att ge sig iväg igen. Denna gång var målet Sesriem Canyon. Det är en naturlig canyon som karvats ur av Tsauchab floden. Den är ca 1 kilometer lång och upp till 30 meter djup.

Ojoj, det är djupt! Ska man våga gå ner?

Jodå, vi vågade och det var väldigt häftig där nere. Jag trivdes väldigt bra nere i djupet och njöt av att titta på alla konstiga formationer som bildats genom åren. Tänk vad naturens krafter är starka.

Tänk vad snyggt det kunde bli om man skulle lyckas få med en av alla fåglar som flög över öppningen på bild.

Och se, den som väntar på något gott väntar….

Såg här elegant såg jag ut när jag väntade på att en fågel skulle passera. Ingen vidare bekväm arbetsställning kan jag intyga. FOTO: Martin Agfors

Och så här proffsig med två kameror kan man se ut när man för ett par dagar har lyckan att få prova lånekameran från Canon. Ett smart drag från Canon att låna ut sina prylar. Jag är förälskad och kommer att köpa en Canon 6d så fort som möjligt. För säga vad man vill om att det bara är fotografen som tar bilderna och inte utrustningen så spelar utrustningen allt in en hel del.  Ska bara hitta någon som vill betala leksaken åt mig först :) FOTO: Martin Agfors (som fotograferar med en Nikon)

Martin i närkontakt med bergsväggen.

Ytterligare en fågel som lyckades komma med på bild.

När solen började gå ner så blev det väldigt fina skiftningar i berget. Tyvärr blev vi uppkallade när det var som finast. Som vanligt var vi tvungna att åka ut ur området innan solen gått ner.

Och som vanligt hade vi svårt att slita oss. Jag ska bara… ni vet. Vår chaufför fick nästan säga till på skarpen åt oss olydiga turister innan han lyckats fånga in hela sin skock.

Som tur var det inte så långt att köra till utfarten så vi hann ut i tid fast vi stannade i längsta laget. Tillbaka på lodgen var det dusch och middag som gällde.

Helt ok omgivning att äta middag i.

Sen var det dags för sedvanlig bildvisning. Fast jag varje kväll såg fram emot att titta på allas bilder så måste jag erkänna att denna kväll fick jag kämpa för att hålla ögonen öppna. Alla dessa alldeles för korta nätter började ta ut sin rätt. Men jag lyckades kämpa mig igenom alla bilder och som vanligt var det värt det. Vilka duktiga resekamrater jag hade. Man blev verkligen inspirerad och imponerad av de andras bilder varje kväll. Jag hoppas också på att en dag kunna inspirera andra med mina bilder.

Efter bildvisningen var det direkt i säng som gällde. Och gissa vad jag ställde min väckarklocka på? Jo, just det kl.5.00.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

 

 

  • juni 4, 2013 - 10:53 f m

    Ditte - Vilka foton! Fantastiskt! Jag läste igår i en tidning om just den här resan (tror det var den) och visst heter fotografen Jörgen…..
    Verkar otroligt spännande! Vilka äventyr!
    Kramar!ReplyCancel

  • juni 4, 2013 - 10:58 f m

    Marie - Tack Ditte.
    Ja, det var en fantastisk resa.
    Nej, fotografen heter Roger Borgelid. I vilken tidning läste du om resan ?
    Kram på digReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*