Jaha, så har då Pär tagit bilen och kört på Stenafärjan för att tillbringa en helg i Svarttjärn. Jag och Pisen stannar här. Den största anledningen till att han åker dit nu är att en väg ska byggas och det måste bestämmas exakt var. Ett bonus är att Erika också också kommer till Ulvåsa och Pär och hon får umgås lite. Kul för dem.
Här rullar allt på som vanligt med tennis och promenader :) Nu väntar jag otåligt på att utomhusbanorna ska bli spelbara. Det har faktiskt varit några dagar här med riktigt varmt väder, så de har kunnat jobba på ganska bra tror jag.
Här ligger all sand som redan borde ligga utspridd på tennisbanorna.
En morgon var det så varmt och skönt att vi kunde sitta ute på balkongen och äta frukost. Då trivs Pisen. Hon tycker det är urmysigt att vara ute på balkongen när hon har sällskap där. Men jag fattar inte att hon envisas med att gå i hängrännorna utanför räcket. Det är ganska många meter ner till marken därifrån. Än så länge har det ju gått bra, får hoppas att det fortsätter att göra det också. För övrigt så ber hon faktiskt själv om att få gå ut på riktigt nu. Minst en gång varje dag är hon ute på gården. Den mesta tiden sitter hon under grannens bil tror jag, men det är ändå en framgång att hon faktiskt går ut frivilligt nu. Hoppas att det håller i sig och att hon inte åker på stryk igen så att hon inte vågar gå ut.
Det är lite trångt när man ska vända, men det brukar gå bra
I måndags gjorde jag årets premiärbesök på Seebar. Jag stannade till där och tog en kaffe. Underbart. Nu väntar jag bara på att kvällarna också ska vara lite varma så att man kan sitta där på kvällen.
Inte bara jag som njöt av värmen tydligen. Någon har fått vårkänslor och plockat fram finbilen.
Men inne i skogen har det inte hänt mycket. Grönskan lyser med sin frånvaro. Men snart smäller det nog bara till kan jag tro.
På tal om något helt annat. Jag vet inte hur det är med er andra, men för oss är det så att vi nuförtiden får väldigt få brev i vår brevlåda. Det är tur då att vi skickar lite brev själva. För de breven är nästan de enda som vi får. Alltså de som vi skickar själva. Jag tror inte vi har lyckats skicka iväg ett enda brev utan att få tillbaka det åtminstone en gång. En gång fick vi tillbaka det fast vi hade köpt frimärkena i kassan på posten och det var damen i kassan som sa hur mycket porto som skulle vara på.
Nu börjar jag bli ganska nervös inför Namibiaresan. Hur ska det gå med packning, hur ska man smartast bära med sig sin kamerautrustning osv osv. Men en positiv sak är att det är tydligen ganska smala resekamrater jag kommer att ha. Vi var nämligen alla tvungna att uppge vår vikt för resebyrån så att de kunde vidarebefordra det till arrangörerna på plats så att de i sin tur kunde planera in lastningen. Det var ju tidigare sagt att vi skulle få ha med oss ca 15 kilo totalt, bagage och handbagage sammanräknat. När tjejen på resebyrån gjorde samma resa så fick de bara ha med sig 13 kilo. Men nu har vi fått besked att vi får ha med oss hela 18 kilo. Wow, kanske jag kan ha med i varje fall ett omyte kläder då :) För det är ju det man får laborera med, man kan ju inte strunta i att packa ner kamerautrustning och dator precis. Blir inte mycket till fotoresa då inte. Men nu är det tydligen så att vi resenärer inte var så tunga som de hade räknat med så vi kan ha med lite extra packning. Tack för det! Mitt största huvudbry just nu är om jag ska köpa en fotoryggsäck eller inte, och i så fall vilken och vart. Många säger att de föredrar axelremsväska för att ha snabb åtkomst till kameran och objektiven. Men jag vet ju av erfarenhet att jag får väldigt ont i axlarna av att gå och bära på en tung kameraväska. Så i detta fall får nog kroppen bestämma framför smidigheten. Återstår bara problemet vilken och vart. Är det någon som har något tips så tar jag tacksamt emot det.
Av en händelse så såg jag att de bläddringsbara varianterna av min bok från Kongoresan jag gjorde 2010 inte längre finns kvar på nätet. Så nu har jag helt enkelt lagt in alla sidorna som ett fotogalleri under en egen sida här på bloggen. Men hittar dit genom att klicka på Konogboken uppe i menyn. Kika gärna in på boken. Många minne väcktes till liv när jag bläddrade igenom boken igen. Det var verkligen en häftig resa.
Annars då? Jo, jag var bjuden till Linda på lite födelsedagskalas i onsdags. Det var väldigt trevlig. Tack för inbjudan Linda.
Nej, nu ska jag nog krypa ner i sängen. Eventuellt åker jag till Hamburg i morgon och ser om jag kan hitta någon rygga som passar.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie