Tillbaka till ett grått Kiel efter en härlig tennisvecka

Först av allt, tusen tack för alla grattishälsningar. Det värmer.
Födelsedagen började vi med frukost på ett trevligt fik och vi avlutade den med en mycket god och lång middag på en fransk restaurang.

Ni som följer mig på facebook kan inte ha undgått att se att vi har haft en riktigt toppenvecka på Mallorca. Alldeles lagom varmt för att spela tennis och fina omgivningar och mycket trevligt sällskap. Vad kan man mer begära? Hade man däremot åkt dit i tron att man skulle sola och bada så skulle man nog ha blivit lite besviken. Riktigt så varmt hade det ännu inte hunnit bli. Men som sagt, för tennisspel och cyklande så passade vädret utmärkt.

Vi började ju resa redan kl 1.30 på natten då bussen avgick från tennisklubben till flygplatsen i Hamburg. Jag och Pär rullade våra väskor den korta vägen från vårt hus på nyfallen snö. På väg mot flygplatsen så tog snöandet i ännu mer och det kändes helt rätt att åka ifrån Kiel just då.

Sen blev det en go buffémiddag innan man störtade  i säng efter en väldigt lång dag och med bara en timmes sömn i kroppen innan resan mot Mallorca påbörjades för många timmar sedan. Måste påpeka att det kan tyckas att jag drack mycket öl under denna resa. Så var det inte. Under alla måltider så drack jag faktiskt för det mesta bara vatten. Så det så.

På måndagen hade jag fått mina tennistimmar lagda till kl 9 och kl 16, så då passade det bra att jag hängde på Pär när han skulle ut och cykla. Han fixade cyklar åt oss medan jag spelade tennis. Det var inga lyxhojar precis han kommit över. De var riktigt riktigt tunga att cykla på. Att den sen blåste halv storm gjorde ju inte saken lättare. Men vi tog oss en bit i varje fall och när vägen tog slut uppe i berget så fortsatte vi till fots en bit.

Ja, sen flöt dagarna på med tennis för mig och med en hel del cykling och löpning för Pär. De kommande dagarna hyrde han en racerhoj och gav sig ut på långturer upp i bergen på vindlande zerpentinvägar. Det blev väl en 80-90 kilometer varje tur för honom. Jag skulle gärna varit med och sett omgivningarna, men jag vet att sådana cykelturer inte är något för mig. Så jag gjorde bäst i att stanna på tennisbanan.

På tennisbanan är mitt absolut största problem att serva. En liten förklaring är väl att jag i stort sett aldrig tränar på servar eftersom jag är livrädd för att åka på tennisarmbåge igen. Men jag skulle verkligen behöva träna massor på att serva. Eller vad tycker ni om min stil? Ser den lika elegent och kraftfull ut som de servar våra tre tränare har?

Efter att ha tvingat Pär att ta med sig min lilla kamera på en av sina cykelturer så kom han faktiskt hem med några kort. Härliga vägar och omgivningar han har fått uppleva.

Däremot hade vi inte lika tur med lördagens väder. Då var en avslutningsturnering inplanerad och fredagskvällens stora snackis i baren var lottningen i första omgången då jag och en annan tjej skulle möta gruppens i särklass bästa kille i par med en annan duktig kille. Jag tror att alla var intresserade av att se hur utklassade vi skulle bli. Bäst att lägga sig tidigt så man kom väl förberedd till matchen. Men nu blev alltså inte matchen av då det regnade kraftig under natten och banorna behövde många timmar på sig att bli spelbara igen. Så vi fyra har bestämt att vi får ta och spela denna omtalade match här hemma i Kiel under sommaren istället:)

Den enda fördelen med att lördagstennisen blev inställd var att vi kunde sätta oss i en taxi och åka till Cala Ratjada och kolla in deras marknad. Just när vi kom dit började det regna igen och marknaden var inte särskilt lockande. Men vi fick se en fin liten stad och äta god lunch så vi var nöjda och glada ändå.

Hade det inte varit för värmen och omgivningarna så hade man trott att man var kvar i Tyskland. Överallt pratades det tyska . Försökte man prata engelska med hotellpersonalen så tittade de bedjande på en och frågade om man inte pratade tyska.

På söndagen stod klockan på ringning kl 3.45 . Ganska tungt att gå upp då. Men vill man med planet hem så är det bara till att stiga upp. Resan hem gick som planerat. Vad som däremot inte gick som planerat var att jag hade planerat att jag skulle mötas av en härlig vår i Kiel. Tji fick jag. Grått, kallt och trist och utanför tennisbanorna såg man snöhögarna som medlemmarna hade skottat bort från banorna under helgen för att banfixarna skulle kunna komma och göra banorna spelfärdiga till utomhussäsongen. Då hade man lust att sätta sig på bussen igen och be att få åka tillbaka till Mallorca.

Hela söndagen var sedan bara en lång väntan på att det skulle bli kväll så att man skulle kunna gå och lägga sig. En veckas tenniscamp tar på krafterna vill jag lova. Sen på tisdagen var jag tillbaka inne i den kalla trista tennishallen igen. Nu vill vi verkligen ha sol och värme här. Jag är väldigt trött på det här gråa och trista och blöta.

I övrigt har jag ägnat den mesta tiden åt att redigera över 1000 bilder som jag tog under veckan. Men nu är det färdigt och bilderna är utlagda för åtkomst till alla deltagarna. Skönt att fått det gjort.

Nu får det räcka för denna gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie