En snabbrapport om ingenting alls

Som vanligt så händer här inte så mycket här i Kiel. Just nu när det börjar bli riktigt kallt och ruggigt här och man vet att det nu är härlig höst i Houston så längtar man allt tillbaka en hel del.

Vad det gäller armbågen så händer inte så mycket, nu är det bara till att vänta och se vad nästa steg blir. Men som för att få något annat att tänka på så har jag nu fått ont i min högra fot, högra hälsena och mitt högra knä också. Börjar min kropp bli gammal och sliten eller :)

Den gångna helgen kände sig både jag och Pär lite halvkrassliga, så det blev inte mycket gjort. Några promenader hann vi med förstås och faktiskt så gick vi till en pub i fredags och satt där en stund och studerade folk. Det var ett trevligt litet ställe med alldeles lagom volym på musiken och trevlig personal. Så dit går vi nog igen.

Annars så har mitt sociala liv bestått av att träffa lite tennisvänner för bl.a lunch och fika. Vad skulle jag gjort här utan er?

De har varnat lite här för snö. Men än så länge har den uteblivit. Jag tycker det är bra om de lyckas få bort alla dessa lövhögar som fyller Kiel just nu innan de täcks av snö. Det enda positiva med att det blir höst och vinter är att vi snart kan se parken och och få en glimt av Förde från vårt fönster igen.

Det börjar glesna, men än så är det långt kvar tills vi kan se parken bakom alla löv.

Nej, som ni märker har jag absolut inget vettigt att rapportera, så det är lika bra att jag avslutar detta inlägg.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie