Håkan Nesser

I tisdags morse så tog jag mig i kragen och åkte iväg till min läkare igen. Egentligen känns det ju lite meningslöst eftersom inget verkar hjälpa. Men han behöver ju sin försörjning,  så det är väl bra att jag stödjer honom lite med mina besök:) Vet inte om jag har någon slags specialbehandling när jag kommer dit, men det verkar nästan så. Man beställer inte tid utan man bara dyker upp under de timmarna han har öppet hus. Alltid när jag kommer dit så sitter det många i väntrummet och väntar på sin tur. Men jag blir alltid hänvisad till ett annat, mindre väntrum där jag oftast är ensam. I tisdags han jag knappt sätta ner rumpan på stolen innan de ropade mitt namn. Jag blev invisad till det vanliga läkarrummet och en minut senare var läkaren där med ett stort leende. Han gav mig recept på ytterligare fem massageomgångar och hjälper inte de så får det nog bli till att ta till kniven sa han. Men det skulle han isåfall överlämna åt en kollega. Jag tror att det är ett väldigt litet ingrepp det handlar om. Jag förstod inte riktigt, men han pratade om att göra ett snitt i senan så att den fick mer plats. Lät lite som det som läkaren i Geneve gjorde med min sena i foten. Men i foten gjorde hon ju flera ingrepp på samma gång så det var ju en lite mer avancerad operation. Men jag måste säga att jag blir inte alls förvånad om det hela slutar med att de skär i mig. Både när jag hade problem med min fot och mitt knä så pratade de om alla behandligar som skulle göras och som med största sannolikhet skulle hjälpa och i värsta fall så skulle en operation behövas. I båda fallen så slutade det med operation. Så varför inte denna gången? Från det att jag parkerade bilen och tills dess att jag satte mig i bilen igen för att köra iväg så hade det gått högst tio minuter. Det måste vara något slags av rekord för ett läkarbesök.

På tisdagskvällen traskade jag och Pär iväg till Konsthallen där Håkan Nesser skulle läsa lite ur sin senaste bok. Vi kom dit tio minuter före han skulle börja och salen var i stort sett redan fullsatt. Kl. 20.00 när det var dags att börja så var det helt fullsatt, vilket innebar 250 personer tror jag. Håkan läste först en sida på svenska med sin underbart behagliga röst och sedan läste hans översättare hela kapitlet på tyska. Däremellan pratade Håkan på engelska. En härlig mix av språk med andra ord. Efteråt signerade Håkan böcker. Tyvärr hade han inga svenska böcker med sig, så vi beslutade oss för att köpa en på tyska och sedan skaffa samma på svenska och på så sätt försöka oss på att ta oss igenom den tyska översättningen. Eftersom vi hade lite svårt för att bestämma oss om vi skulle köpa en bok eller inte så hamnade vi sist i ledet och när det var vår tur att få boken signerad så hade författaren själv tid med en liten pratstund. Det handlade väl bara om kanske fem minuter men det var trevligt att få byta några om varför den svenska du-formen blir översatt till Ni-form i de tyska böckerna. Jag tror te.x inte att så är fallet i Wallander böckerna, i varje fall när de översätts till franska. Jag kan ha fel, men jag har för mig att en lärare på barnens skola i Geneve nämnde det en gång att hon var väldigt förundrad över att alla sa du i Wallanderböckerna. Men jag har förstås inte själv läst någon Mankellbok på franska så jag kan inte uttala mig med säkerhet:) I vilket fall som helst så kan jag förstå att de tyska översättarna känner sig tvingade att omvandla du till ni, men samtidigt tycker jag att det är lite synd eftersom det tar bort en hel del av det svenska tilltalssättet till varandra.

Håkan Nesser signerar en bok som troligtvis kommer att läsas, eftersom den tillhörde en tysktalande person.

Håkan Nesser signerar en bok som vi kanske någon gång kommer att läsa:)

Idag har jag haft tyskalektion igen. Jag kan inte påstå att jag blir särskilt mycket klokare efter varje lektion, men idag så fick jag så mycket beröm för mitt uttal att jag blev alldeles generad. Synd bara att jag inte kan använda mitt ”perfekta” uttal då jag knappt kan få till en enda vettig mening. Och om jag har så fantastiskt uttal som han påstår vet i tusan. Det verkar inte så när man är på restaurang och kyparen frågar på tyska, vad vill ni ha och dricka? Jag svarar då på min bästa tyska ”Vatten tack” (fast på tyska) Och följdfrågan genast blir ”Vill ni ha en meny på engelska? Men det är klart, det kanske inte är mitt uttal som avslöjar mig utan det faktum att jag beställer vatten istället för öl :) jag får hoppas och tro det, annars så är det lite deprimerande :)

Idag så har jag sett två Kinabekanta på tv. Inte varje dag en kompis plötsligt dyker upp i en tv nära dig :) Det var min fd. kollega Anna som blixtrade förbi med ett stort leende i ett nyhetsinslag om hur duktiga svenska är på engelska. Otroligt att de lyckades fånga in just henne i bild när de var i London och filmade.  Den andra Kinabekantingen var egentligen ingen större överraskning att se i tv. Det var Thomas, en fd. innebandypartner i Kina som nuförtiden bland annat fotograferar Svenska Hollywoodfruar. Jag brukar inte se programmet, men det är ju svårt att undvika att läsa om allt som händer, och i och med facebookkontakt med både Thomas och hans fru Lena så förstod jag på alla inlägg att Thomas hade fått lite plats i rutan. Så då var jag ju tvungen att gå in och kika på programmet. Kul att se den Thomas som på innebandyplanen inte skyr några medel för att ta sig fram kunde gå in och få en viss deltagare på andra tankar. (Fast egentligen tror jag att hon inte hade några som helst planer på att inte vara med på bild, det skulle bara tjafsas lite först ) Hur som helst, Anna  i Beijing, du gjorde min morgon ännu lite bättre när du med ditt leende dök upp i min ruta, om än för bara två sekunder :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

 

  • oktober 25, 2012 - 8:20 e m

    Tove - Vad kul! Lite typiskt er globetrottar att läsa en svensk författare på tyska ;-).ReplyCancel

  • oktober 25, 2012 - 9:48 e m

    Ditte - Nu har jag sett Anna på tv. Härligt! Jag såg även avsnittet Hollywoodfruar, komik- lyteskomik??? Jag vet inte???
    Men jag såg din innebandyvärn Thomas som fotograf. Och vilken snäll typ mot en viss dam. KLart hon ville vara med på bild. Undrar så vad damen sagt om herr fotograf sagt att ok. ”vi kör utan dig…”
    Men allt kanske för publicitet….Det är ju Hollywood.
    Kramar!ReplyCancel

  • oktober 28, 2012 - 2:54 e m

    Marie - Ja, du Tove, vi får väl se om den där boken någonsin blir läst :)ReplyCancel

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*