Kiel lauf

Pär är i Dubai och ringer hem varje kväll och berättar om vilket fantastiskt fint hotell han bor på precis vid stranden. Kanske inte det jag vill höra som går här hemma och har tråkigt och ont i armen. Han kan ju inte ens utnyttja strandläget och det fina hotellet eftersom han jobbar nästan dygnet runt. Det problemet hade jag däremot inte haft om jag varit med :) Nåja, jag får ju förmånen att vara hemma här i Kiel i hösstrusket och gosa med min lilla ekorremördare.

Just det, min snälla lilla pise har dödat en ekorre. Man kan ju fundera på hur det gick till eftersom det enda Pisen gör när man tvingar ut henne är att sitta under grannens minibuss och trycka tills man kommer ner och släpper in henne igen. Men en dag när jag skulle släppa in henne så läg där en stendöd ekorre precis framför dörren. Fanns inte så många fler misstänka än Lillpisen i detta fallet. Det måste ha varit en självmordsbenägen ekorre eftersom Pisen lyckats få tag på den. Men idag fick jag nog förklaringen. Jag pratade med vår hyresvärd och då berättade hon att hon brukar skaka sin bordsduk utanför dörren och då blir det en del kaksmulor liggandes på marken. Dessa kommer sedan denna ekorre fram och äter. Stackars korre, hon satt väl där i godan ro och mumsade kakor och hade ingen aning om att Pisen satt 50 cm därifrån under bussen och vaktade på den. Ett lätt byte med andra ord. Hon behövde ju knappt lämna sin trygga plats under minibussen för att fånga sitt byte.

Den 9/9 var det dags för Kiel lauf och Pär hade anmält sig till 10.5 kilometersloppet. Han var lite orolig för hur det skulle gå eftersom han precis som vanligt drabbats av en minibristning i baksidan för någon vecka sedan. Men han tog det lugnt och tog sig runt banan utan större ansträngning. Förra året när detta event ägde rum så var vi i Sverige så vi fattade inte hur stort detta event egentligen var. Men det blev man varse när man kom till start och målområdet. Jisses vad med folk.
Pärs start gick kl. 9.40 och han började med att springa till starten som låg ca tre kilometer hemifrån. Jag gjorde det lite enklare för mig och cyklade bredvid.

Uppvärmningen börjar hemma.

10.5 kilometersloppet och halvmaran går förbi hemma hos oss och där förberedde sig drickalangarna för anstormningen som skulle komma.

Lugnet före stormen

När vi kom till startområdet började man inse hur stort detta event var. Starten för 6 klometersloppet hade just gått och det ledet av löpare verkade aldrig ta slut.

Jag tappade bort Pär medan jag parkerade min cykel. Men efter lite letande hittade jag honom långt bak i startfållan. Han var inte ensam precis.

Ett par minuter kvar till start. Visst ser han laddad ut :)

Starten har gått och Pär ser stark ut.

Jag tog cykeln och cyklade hem för att heja på Pär när han passerade hemma. Hemma på vår gata så höll de på med finjusteringen av drickaglasen innan löparna kom dit. Allt måste ju vara perfekt.

Pär passerar och ser pigg och glad ut. Han sprang så fort så att jag inte ens hann med att få en klar bild av honom :)

När Pär passerat cyklade jag tillbaka till startområdet för att ta emot honom när han kom i mål. Det visade sig inte vara helt lätt. Det var trångt, väldigt trångt och löparna slussades in i ett inhägnat område där de passerade dricka-och fruktstationen innan de släpptes ut i det fria.

Vill ni se den mycket rafflande målgången på Pär så kika in på den här länken Målgång Kiel Lauf . Jag kan inte garantera att den ligger kvar i alla evighet, men man kan ju prova att klicka på den. Om man vill kan man också köpa filmsnutten i HD-kvalitet. Hmm, undrar hur många som gör det. Är det verkligen någon som vill lägga pengar på det ?

Medan Pär varvade ner kunde jag kika lite på de 2300 personer som gjorde sig redo för att springa halvmaraton. Bland dessa 2300 löpare fanns två kollegor till Pär. Vi såg dem inte i starten, men vi hoppades på att få en glimt av dem när de sprang förbi därhemma.

Därhemma jobbade drickalangarna på bra och servade alla dessa löparna som passerade denna station två gånger.

Kiel Lauf är tydligen öppen för alla, även för hundar och ungar ;)

Som sagt, halvmaratonlöparna passerade vår gata två gånger. första gången vid drygt 7 kilometer och andra gången vid 18 kilometer. Det var en hel del av löparna som blev varvade utanför vårt hus. Usch, jag skulle tycka att det var lite jobbigt att bli omsprungen av en som avverkat 18 kilometer på samma tid som jag hunnit med 7 kilometer. Men ledarna i loppet fick varma applåder av de omsprungna löparna när de susade förbi. Jäklar vad snabba de är. Inte lätt att fånga på bild.

 Jag hade tänkt mig att fotografera röran av alla högar med tomma vattenglas som löparna lämnade efter sig. Men tji fick jag. Vi är ju i Tyskland och där är det ordning och reda. Den största samlingen av glas jag hittade på marken var denna.

De ordentliga löparna slängde nämligen glasen direkt i soporna. Ingen nedsmutsning här inte.

Hur gick det då för Pärs kollegor som sprang halvmaran? Jodå, vi fångade dem när de kom på andra varvet och de såg oförskämt pigga ut.