Fredrik är här

Sent igår kväll kom Fredrik med tåget hit till Kiel. Det blev snabbt bestämt och vi tycker förstås att det är jättekul att han är här. Planen är att åka till Hamburg i morgon. Så då hoppas vi förstås på bättre väder.

Annars så har det inte hänt så mycket. I måndags kväll så stack jag till innebandyträningen. Det visade sig att vi bara var fyra tjejer som kunde komma på träningen så de hade bjudit in herrlaget att träna med oss. Jisses vad trött man blir av att spela match mot ett gäng vältränade 20-åriga killar. Men kul var det. Fast dagen efter var det inte så kul. Helt utmattad var jag, ingen träningsvärk, men ingen kraft kvar i kroppen. Så är det när man är mer än dubbelt så gammal som sina medspelare och motspelare och försker hålla jämna steg med dem :)

Läkaren sa ju i måndags att jag kunde spela lite tennis. Så i onsdags morse så hade jag och Britta lektion med Patrik. Jag bad Patrik att göra en lugn lektion, och de gjorde han. Så jag får nog säga att jag lydde doktorns order om att spela lite. Jag avhöll mig till och med från att fortsätta spela med Britta efter lektionen. Det var förstås riktigt kul att spela igen, men ska jag vara helt ärlig så kändes det inte speciellt bra. Dels så gjorde det ganska ont i armen när jag slog forehandslag och dels så kände jag mig som en total nolla vad det gällde tennis. Efter fem veckors uppehåll och desssutom komma ut på en grusbana med helt ny sand på, gjorde att jag kände mig som en total nybörjare. Nåja, det blir väl bättre efter några gånger när man vant sig vid grusbanan. Men efter den lugna tennistimmen så har jag haft ganska ont i armen, så just nu känns det allt annat än positivt. Idag har ju farbror doktorn lovat mig en spruta, så det är bara att hoppas på att den gör susen. Men jag är allt lite nervös över att ta sprutan. Jag har ju fått cortisonspruta i knät vid två tillfällen, och smärtan jag hade efter de sprutorna är något av det ondaste jag haft. Inte att få själva sprutan, men senare på kvällen när knät började svullna upp och det blev ont om plats inne i knät. Jag hoppas verkligen inte att denna har samma verkan.

Vad det gäller katten så har vi lämnat henne ensam i trädgården vid två tillfällen och gett oss ut på små promenader. Vid båda tillfällena var hon förstås försvunnen när vi kom tillbaka. Första gången kom hon tillbaka sent på kvällen när jag var ute och ropade på henne. Då verkade hon ganska glad när hon såg mig där hon gick på trottoaren en bit ner på gatan. Jag är inte helt säker på att hon riktigt visste var hon hörde hemma. Men när hon såg mig så blev det fart på henne och hon följde tacksamt med hem igen. Igår när hon försvann så var jag ute några gånger och ropade på henne utan resultat. Men sen när jag gick upp för trappan i trapphuset så fick jag syn på henne i grannens trädgård. Den trädgården som vaktas av en stor Schäferhund. Och det var inte bara Lillpisen jag såg utan även schäfern Jerryli. De stod vid varsin ända av huset och stirrade på varandra en stund. Sen bestämde sig Jerryli att springa fram till den där tokiga katten och hälsa. Så hon sprang med viftande svans emot katten. Men Pisen uppfattade nog inte riktigt den vänliga gesten utan vände och sprang iväg så fort benen bar. Jaha, så det var bara och vänta och se om hon vågade sig hemåt igen efter denna upplevelse. Och faktiskt, dörren där nere stod öppen eftersom grannarna höll på att lasta ur saker ur bilen och vi hade vår dörr öppen så att katten kunde komma in om hon mot förmodan skulle våga sig hem. Och plötsligt så står hon i lägenheten! Eller rättare sagt, hon springer in i lägenheten och slänger sig ner framför våra fötter och blir liggande där en stund. Det var lite kul att se faktiskt, hon var nog väldigt tagen av denna upplevelse. Men nu kan jag inte riktigt förstå varför hon valde att gå in i grannens trädgård, hon vet ju att hunden finns där, hon har ju suttit och tittat på den så många gånger. Men jag har en känsla av att det inte är sista gången hon tänker utmana ödet. Grannens trädgård är ju så mycket mer spännande än vad vår är.

Här i lägenheten har hon börjat hitta nya ställen att sova på. Bland annat så provade hon bokhyllan häromdagen.

Nog om katten för denna gång :)

Jag fortsätter att slänga in lite bilder från Istanbul.

Det var allt för idag.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie