Utekatt

Denna veckan har inte varit helt hundra vad det gäller mitt humör. Känner mig rastlös och sur och trött. I går trodde jag verkligen att jag skulle åka på en brakförkylning. När jag vaknade kände jag mig helt slut och var lite snuvig och lite hostig. Men jag stack iväg till tyskalektionen, vilken jag för övrigt numera tycker är riktigt kul. Det blev ingen förkylning men tröttheten och mattheten satt i hela dagen. Jag fick inget gjort, försökte sova lite, men satte mig på balkongen som faktiskt hade lite sol på sig för en gång skull istället.

Jag hoppas verkligen att jag snart kan börja spela tennis igen, för jag saknar det riktigt mycket. Och min script-kurs är mer eller mindre nerlagd eftersom jag inte kan sitta de timmarna vid datorn som krävs. Jättetråkigt tycker jag, får se om jag kan börja på ny kula senare.

I onsdags stack jag iväg på innebandyn igen.  Även fast jag inte tillför så mycket i kvalitet så är de nog ganska glada att jag är där. Jag är liksom en extra person, och det behövs verkligen. I onsdags var vi fyra stycken! Måste säga att jag är imponerad av tränaren som lyckas göra kvalitativa träningar på så få personer. Men efter en timmes div. övningar var det tänkt att vi skulle spela tvåmål. Men tjejerna ville inte det med bara fyra spelare, så de, hör och häpna, valde att sticka ut och springa istället! Nu är det ju så att jag inte ingår i laget och kan göra lite som jag vill, så jag valde att åka hem istället :) Springer gör jag bäst i min ensamhet i min lilla skog här hemma.

I går tog jag och katten ett stort steg! När jag såg att vår hyresvärds bil var borta passade jag på att ta ut henne. Ville ju inte upprepa äventyret med att hon gömde sig i deras motorhuv i flera timmar. Det var verkligen med skräckblandad förtjusning hon gick ut genom ytterdörren. Vi var ute en timme i första omgången. Sen gick vi in en stund för att snart gå ut en stund igen. Senare gjorde vi även en tredje runda i trädgården. Första rundan vi var ute var hon verkligen på helspänn. Hon fräste till och med åt mig för första gången här i Kiel. Hon gjorde det ibland i Houston, men här har hon alltså inte gjort det innan. Men jag tror att det var en blandning av lite stress och att hon absolut inte ville att jag skulle ta henne och gå in.

Så nu har hon fått lite smak på att gå ut, så jag antar att hon kommer att sitta vid dörren och lite oftare nu. Vi får ta en ny runda lite senare idag, Måste säga att jag är lite rädd för vägen vi har utanför oss. Där kör ju betydligt fler bilar än vad det gjorde på vår väg i Houston. Men förhoppningsvis lär hon sig det innan hon råkar illa ut. Det är liksom inte så mycket att göra. Bara hoppas på det bästa. Och att hon hinner lära sig var hon bor innan hon ger sig ut på lite längre promenader i grannskapet.

Nu ska jag strax iväg och äta lunch med tränare Patrik. Tur att det finns snällingar som förbarmar sig över en rastlös hemmafru  :)

I helgen har vi inget planerat, Pär jobbar väldigt mycket för tillfället och de har hotat med regn hela helgen, så det blir nog en stugsittarhelg kan jag tro.

Annars så är det ju väldigt frestande att gå ner till tennisplanen där näten nu är uppe och folk har börjat spela. Jag kan höra slagen från min lägenhet.

Nej, nu har jag överskridit min tid vid datorn. Bäst att vila armen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie