Tennisarmbåge???

Det verkar som jag har åkt dit nu. Drabbats av tennisarmbåge alltså. Men jag tycker att det är lite märkligt att det kommer nu och inte när jag var helt otränad i september-oktober. Men kanske det är så att kombinationen tennis 4-5 timmar i veckan och väldigt mycket datorarbete har gjort att jag drabbats. Det har kommit smygande de senaste veckorna för att riktigt slå till i förra veckan. Men jag är lite kluven, för om jag läser om symtomen på tennisarmbåge på nätet så stämmer en del, men det är också en hel del som inte stämmer. Men i beskrivningen av vilka som drabbas mest så kan jag ju inte neka till att jag tillhör riskgruppen. På sidan www. 1177.se kan man läsa följande: ”Tennisarmbåge är vanligare hos kvinnor än män, och besvären kommer oftast när man är i 40-årsåldern eller äldre.” Men en liten fråga, om jag har drabbats av tennisarmbåge, borde det inte vara outhärdligt att spela tennis då? Jag spelade faktiskt tennis i både tisdags och onsdags förmiddag. Och det gick helt ok förutom att serva då det kändes som någon sköt pilar i armen på mig. Men jag tycker ju att det inte alls skulle gå att spela om det handlar om tennisarmbåge. Men kanske det är som med mycket annat, att det inte känns lika mycket när man är varm i musklerna och sedan kommer det med fördubblad styrka när man kallnat till. Är det någon som har erfarenhet av tennisarmbåge som kan ge mig något råd? Vilket fall som helst så avstod jag både träningen på onsdagskvällen och cardion på torsdagen. Och mycket talar nog för att jag avstår helt nästa vecka och därefter är det två veckors påsklov att vila på. Sen hoppas jag verkligen att jag är fit for fight igen.

I vilket fall som helst så är jag riktigt ledsen över detta. Jag har ju förstått att tennisarmbåge kan ta lång tid att komma tillrätta med och jag har länge sett fram emot att utmohussäsongen snart ska sätta igång så att jag och Pär kan spela med varandra och dessutom så ska jag ju spela i ett nybildat lag i klubben. Om jag inte blir bra inom några veckor kommer jag att bli riktigt deppig tror jag. Jag trivs ju väldigt bra här i Kiel och njuter av varje dag. Men den största anledningen till att jag tycker att det är så bra är ju att jag tycker det är så kul med tennisen och alla folk där. Visst, folket kan man väl träffa utan att spela, men det blir ändå inte samma sak.
Och sen, som om armbågen inte är nog så har jag den senaste tiden även fått ont i vänster handled och vänster fotled. Till detta kommer då förstås min vanliga smärta i högerfoten. Men den smärtan har jag ju lärt mig att leva med och jag vet också att den mest akuta och kraftiga smärtan brukar gå över efter ett tag på banan. Jag tycker inte min kropp samarbetar riktigt med mig just nu. När jag kliver upp ur sängen på morgonen så stapplar jag fram som en 120-åring. Nu får jag vila i ett par veckor och så får jag hoppas att det löser problemet. Kanske jag ska ta och söka upp en sjukgymnast också och få lite tips på övningar som jag kan göra för att stärka upp rätt muskler.

I och med min värkande arm så har mitt skolarbete också blivit lidande. jag har inte fått gjort något på två veckor och jag ligger så långt efter nu. Jag kan sitta vid datorn en liten stund. Just nu sitter jag med tangentbordet i knät och använder min penna istället för datormusen. Då fungerar det ganska bra en stund. Men för att få något gjort i min kurs så måste jag sitta flera timmar i sträck. Det är liksom inte lönt att bara sätta sig en kvart då och då, för då hinner man inte komma in i det tillräckligt mycket. Så, just nu är jag riktigt frustrerad som ni förstår. Men men, jag är också så väl medveten om att mina problem är så himla små i jämförelse med många andras problem, så jag försöker att inte deppa ihop totalt, utan ta dagen som den kommer.

Idag laddade jag ner och installerade betaversionen av Photoshop CS6. Lite tråkigt då att jag inte kan sitta och leka med programmet.

En positiv rapport härifrån Kiel är i alla fall att det är helt underbart väder för tillfället. Både igår och idag satt jag och Pisen ute på balkongen och åt frukost. Och att kvällarna blivit ljusare bidrar ju också till att göra en lite piggare. Igår tog jag och Pär en promenad på kvällen. Då upptäckte vi ett hus med en lite annorlunda färgsättning. Vi har gått förbi det där huset så många gånger, men det var nog första gången i går som vi gick förbi det när det var ljust. Där ser man, man upptäcker nya saker när ljuset kommer tillbaka. En annan skillnad var också att det var liv i trädgårdarna. Vi är vana att gå förbi öde trädgårdar och gator när vi är ute på våra promenader. Men igår hörde eller såg vi barn och vuxna i var och varannan trädgård. Det är så härligt när vi går mot ljusare tider, och ännu bättre blir det efter helgen då vi får sommartid.

När vi gick igenom parken igår så hade vitsipporna börjat blomma så smått. (fotat med Pärs Iphone)

Och på många buskar och småträd så börjar de små härliga ljusgröna bladen titta fram.

Jag tänkte att jag skulle försöka komma ihåg och dokumentera förändringarna över vår utsikt från baksidan av vårt hus nu de närmsta månaderna. Just nu har vi full koll på både hundar och ungar i parken och vi kan se om Stenafärjan och Colorline håller sig till sitt tidsschema. Men så var det inte i augusti när vi flyttade in. Då hörde vi bara alla ljud från parken, men det enda vig såg var en grön vägg av träd. Så här ser det ut idag den 23:e mars i alla fall.

I helgen när vi promenerade hem från stan så fick vi en fin vy över Kiels operahus.

Jaha, det var dagens rapport. Lite gnälligt känns det, men man har väl rätt att gnälla ibland och tycka synd om sig själv :)

Ha det gott och ta hand om varandra och njut av våren ni som bor i dessa nordliga breddgrader. Ni i Houston har ju haft vår och sommar sedan jag åkte därifrån juni. Konstigt det där, när jag bodde där fick vi uppleva rekordkalla vintrar då palmerna frös ihjäl, men så fort vi flyttade därifrån så kom de varma vintrarna tillbaka. Så ni vet vem ni ska tacka för den varma vintern, ni därborta i Texas :)

Kram på er /Marie