Idag annandagen så vaknade vi till ett betydligt mindre blåsigt Svarttjärn. Och jag tror faktiskt att vi klarade oss utan strömavbrott.
Idag känner jag mig lite lagom trött i benen efter en 3 1/2 timmes promenad i skogen igår. Foten uppskattade inte riktigt promenaden i gummistövlar, men så länge jag kan gå på foten så får man väl vara nöjd.
Kl. 10 i går morse samlades vi alltså för en promenad upp till Alsbyns Långetjärn. Med på promenaden var jag, Erika, Pär, Johan, Jan och Bosse. Vi åkte bil upp till skogsbilvägen för att tjäna lite tid. Jan skulle ju hem och laga mat till gästerna som skulle komma till honom kl 15.
Det märks att jag inte är van vid att vara i Sverige vid den här årstiden. Jag hade glömt hur smutsig bilen blir på leriga vägar.
Gänget redo att ge sig ut.
Det var en fin promenad där man fick vara uppmärksam på var man satte varje steg eftersom det är blött och de mossbelagda stenarna blir såphala. Och som vanligt när man är ute och går i Svarttjärnstrakterna så handlar det mest om att gå i backar. Så ganska snart så började några lager med kläder att skalas av. Det är svettigt att promenera i skogen.
Fint tycker jag.
Det finns mycket berg i Svarttjärn
Efter att ha tagit sig upp för det glashala berget med de inte så ändamålsenliga gummistövlarna så fick man sin belöning i form av en fin vy när man kom upp.
Jag blev allt lite förvånad när jag hittade röda och fina lingon i skogen i slutet av december.
Efter ungefär en timmes promenad var vi framme vid målet. Alsbyns Långetjärn.
Väl framme vid målet så var det dags för macka och kaffe. Jan tyckte att det skulle sitta fint med en liten brasa. Vi andra tyckte väl att han var lite väl optimistisk när han gav sig iväg för att leta efter lite torrt bränne. Vi andra fick i uppdrag att leta i våra fickor efter papper att tända på. Johan hittade ett gammalt fiskekort i sin jacka, jag hittade tre visitkort från min tid i Texas i min kameraväska och Pär hade lite älgmärkningsband i sin jacka. Pär hade också några tändstickor i sin ryggsäck. Hmm, ska väl inte bli några bekymmer att få eld då?
Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter så blev det en brasa och vi kunde njuta av en fika vid elden.
Kusinerna Johan och Erika.
Efter fikan så började vi vår promenad hemåt. Vi tog en annan väg tillbaka och fick bl.a se resterna av lite dramatik i naturen.
På vår väg tillbaka till bilarna så passerade vi nygallrad skog på Jans mark. Medans de två skogsägarna i sällskapet tyckte att det hade blivit såååå fint så såg jag bara uppkörd mark och skräpig skog. Det är lite olika ögon vi går ut i skogen med :)
Väl framme vid bilarna så bestämde sig Pär för att gå hem över en del av sin skog för att kolla på gallringsresultatet där. Jag och Bosse beslutade oss för att gå med honom. De övriga i gänget tog bilarna och körde hem.
Även i Pärs skog såg man tydliga exempel på våra olika ögon. Pär tyckte att det var så himla fint, medans jag bara såg alla småträd de fällt för att ge plats åt andra att växa till sig och som de sedan inte plockat bort p.g.a att det är lite väl otillgängligt för att ta sig dit med maskin och plocka bort sånt smått. Resultatet blir förstås en mark täckt med ris och stammar. Inte alls vackert om ni frågar mig. Och sen så blir det ju så mycket besvärligare att gå också när det ligger så mycket ris över alla stenbumlingar och vattensamlingar. Man vet inte alls vad resultatet blir när man sätter ner fötterna någonstans. Men jag får väl erkänna att om jag ser med Pärs ögon för en liten stund så kan jag också se det han ser, men jag föredrar att se med mina :)
Några av alla högar som blivit resultatet av denna röjningsomgång.
Tre och en halv timme efter att vi gav oss hemifrån var vi åter tillbaka i Svarttjärn. Då gällde det att snabbt duscha för att hinna i tid till kalaset uppe på Slätta. Att duscha snabbt uppe på Ulvåsa innebär att det tar ca 1 1/2 timme för tre personer att duscha. Detta för att vi har en alldeles för liten varmvattensberedare, så efter att en person duschat får man vänta ett tag innan nästa person kan duscha.
Men innan vi kom hem till Ulvåsa så var ju Pär och Bosse tvungna att inspektera byns nya traktor.
Men till slut så var vi iallafall tillbaka på Ulvåsa.
Hos Slätta blev vi sedan bjudna på god mat och trevligt sällskap. 19 personer hade de dukat upp för. Tack för det Jan och Stina.
Erika och två av hennes kusiner bröt upp tidigt och begav sig till Bengtsfors. Det var tydligen en fest som hägrade där.
Idag har jag tagit det lugnt på förmiddagen och på eftermiddagen blev det ytterligare en skogspromenad för mig och Pär. Vi var ju tvungna att inspektera om det blivit några skador efter nattens storm. Det blev en 1 1/2 timmes promenad över stock och sten och upp och ner för backar. Så nu ska jag vila foten resten av dagen och kvällen hade jag tänkt mig.
Skogsägaren blickar ut över sina ägor.
En ringlande grusväg kan vara ganska vacker.
Innan vi gick hem så sa jag hej till några av Jans kompisar. De ville gärna vara med på bild.
Erika och Fredrik har tagit bilen och åkt in till Bengtsfors. De skulle se om någon pizzeria var öppen. Tydligen var de lite trötta på julmaten nu.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Christina Öhrby Lindahl on Facebook - Så fina bilder du tar Marie :-)
Marie Leander on Facebook - Tack Kicki, det gäller att ha något fint att fotografera. Och det finns gott om fina motiv i Svarttjärn :)
Vanja Leander on Facebook - Jättefina, men du nu är det igång igen, blåsten alltså.