Ensam i Kiel

Idag har humöret inte varit riktigt på topp. Men det går ju absolut ingen nöd på mig så jag ska väl egentligen inte klaga. Men ibland kan man väl få tycka lite synd om sig själv.

Egentligen finns det ju massor att göra här hemma, men jag har ingen riktig lust att ta tag i det. Och inte blir man gladare att se på allt som borde göras, men det springer ju inte ifrån mig precis så jag får nog chans att ta tag i det senare.

Idag har jag suttit ganska mycket vid datorn. Det var dags att rensa hårddisken från en hel mängd foton som bara tar upp en massa plats.  Idag fick jag ett brev från en av högskolorna jag ska läsa en disitanskurs på. Och i brevet fanns ett intyg till Adobe om att jag var berättigad till studentrabatt på deras programvara. Det innebär ungefär 80 % rabatt och jag var inte sen att utnyttja det. Men som alltid så blir det problem när man ska handla i en onlinebutik i Sverige och man har ett betalkort med faktureringsadress i ett annat land. Men efter vissa turer så löste det sig och jag kunde ladda ner mitt nyinköpta program.

Framåt eftermiddagen så bestämde jag mig för att ta mig i kragen och ge mig ut på en cykeltur. Jag packade ner kameran i cykelkorgen och cyklade till stora bron som går över Kielkanalen. Fem kilometer dit och lika långt hem. En ganska lagom cykeltur.

Just när jag kom dit så var fyra fartyg på väg att köra ut ur kanalen och ut på havet. Men först skulle de typ “slussa”, jag tror inte att det är någon nivåskillnad så man kan väl inte riktigt kalla det slussning. Men de blev iallafall instängda i en sluss i en evig tid innan de kunde fortsätta sin resa mot okända mål.

Jag gillar den lilla kaxiga färjan som inte viker från sin rutt för att det råkar stå ett stort fartyg i hans väg. Den lilla färjan går fram och tillbaka över Kielkanalen hela dagen. Medans jag stod och kollade på fartygen så hann den nog med fyra turer fram och tillbaka.

Det är många som väntar på att bli genomsläppta. Segelbåtarna har sin egen lilla sluss de får åka igenom.

Medan jag väntade kunde jag studera det här lilla svarta loket. Det ser precis ut som loket till Brios träjärnväg tycker jag :)

Efter en lång väntan så blev de äntligen utsläppta på öppet hav.

Och när alla fartygen åkt ut så kom det en ström av fartyg som ville in i kanalen. Undrar hur många båtar som åker på kanalen under en dag?

När jag cyklade hemifrån var det fint väder, varmt och soligt. Men när jag vänder mig om för att cykla hemåt så möts jag av detta. Som tur var hann jag hem innan det brakade lös riktigt. Bara några enstaka droppar kände jag av på vägen hem.

När jag stannade vid ett övergångställe på vägen hem så hamnade jag bredvid en tjej och ett gäng barn i varierande storlekar. Tänkte inte så mycket på det men vred iallafall på huvudet för att se på dem. Och gissa om jag blev förvånad när det var någon jag kände igen! Det var ingen jag kände precis, men vi kände iallafall till varandra tillräckligt mycket för att vi skulle säga hej till varandra. Det är alltid lika roligt när man flyttat till ett nytt ställe och man efter hand märker att man faktiskt träffar bekanta när man är ute. Vid detta tillfälle var det frun till min dubbelpartner  lördags. Alltså hon som vann över oss i finalen:)

Vi bor ju väldigt nära tennisklubben och när jag sitter vid datorn eller är i köket så kan jag tydligt höra hur det spelas tennis därborta, även en hel del känsloyttringar bjuds man på. Kanske bra att jag inte förstår tyska: ) Nu längtar jag iallafall till lördag då Pär kommer hem och då jag ska avverka min andra gratislektion på tennisklubben.

Nu ska jag krypa till kojs så att jag vaknar pigg och glad inför min andra tyskalektion i morgon.

För er som fortfarande har lust att rösta på min lilla bild så lägger jag in länken igen. Fredrik fick ju tillbaka sin mobiltelefon så förstapriset är ju inte lika attraktivt längre, men det är ju alltid kul med många röster, så rösta på bara. Man kan rösta en gång varje dag från samma ip-adress fram till den 30 september.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie