En aktiv helg

Lördagen startade vi ganska lugnt. Pär satte upp några av de lampor vi köpt på IKEA kvällen innan. Så nu har vi det lite ljusare här i lägenheten. Men ännu återstår en del belysning att införskaffa. Strax innan kl. 11 så gick jag ner till tennisklubben. Jag hade ju skrivit upp mig för en gratis prova på-lektion för nya medlemmar. Och det var jag inte ensam om visade det sig. Vi var för många elever och för få instruktörer för att det skulle bli någon lektion av det, så svenska tränaren Patrik improviserade ihop en dubbelturnering istället. Jag blev ihop-parad med en tysk hjärtläkare. Det visade sig att vi spelade ganska bra ihop och vi gick ända till final där vi tyvärr förlorade mot hjärtläkarens fru och en väldigt duktig yngling. Men en silverplats är ju inte fy skam, jag tror att det var åtta par sammanlagt i turneringen. Så nästa lördag vågar jag mig nog dit igen.

När jag kom hem var Pär färdig med lampmonteringen och han hade även hunnit med att sticka till frisören för att klippa sig. Vi tog våra cyklar och gav oss iväg på en cykeltur. Våra två främsta mål var att se var jag ska ha mina tyskalektioner och att få oss lite lunch i magen. Vi lyckades med båda uppdragen. Först letade vi upp lektionsstället och sedan fortsatte vi ner till stan och vattnet för att äta lunch.

Men innan vi satte oss för att äta så studera vi aktiviteten i hamnen.

Medans vi tittade å båtarna blev vi i vår tur beskådade av detta flygfä.

En lunch ute i det fina vädret smakade bra.

Vi bestämde oss sedan för att ta en liten omväg hem och avsluta med en kaffe någonstans. Vi cyklade längs vattnet och jag kan inte låta bli att förundras över hur alla dessa seglare kan hålla i ordning på sig själva, sina båtar och andra båtar så att de inte krockar med varandra. För mig som inte begriper något om segling så ser det ganska kaosartat ut där alla dessa båtar kör härs och tvärs i full fart. Men jag antar att alla ni som är seglare inte alls förstår vad jag menar och inte alls anser att det är särskilt många båtar i farten.

Vi satsade på att hitta ett kaffeställe på Holtenauer strasse och parkerade våra cyklar på ett ställe som vi tyckte verkade vara en lovande utgångspunkt för att hitta något fik. När vi gick där och funderade på var vi skulle sätta oss så hörde jag någon ropa mitt namn. Ganska märkligt kan man tycka eftersom jag inte känner särskilt många här i Kiel. Men det var svenska Linda och hennes svensktalande tyska man som var ute i samma ärende som oss, nämligen dricka kaffe. Linda är med i Svenska klubben här och var vänlig nog att ta sig tid att träffa oss när vi var här på besök i våras. Nu tog de med oss till en jättetrevlig bakgård som vi aldrig skulle hitta på egen hand. Där satt vi ganska länge och hade det väldigt trevligt. Om inte innan så träffas vi igen i september på Svenska klubbens kräftskiva. Under vår fika tillsammans så erbjöd Linda mig att bli sekreterare i Svenska klubben. De hade akut fått två positioner i styrelsen att fylla och jag blev alltså erbjuden den ena. Men denna gången tackade jag nej, Jag tycker det får räcka med att jag ska läsa två eller tre högskolekurser på distans, plugga tyska, spela tennis, spela golf och troligen göra en hemsida till Svenska klubben.

Att Kiel är en liten stad förstår man när man har cyklat runt nästan hela stan och ändå bara cyklat knappt 15 kilometer.

Senare på eftermiddagen så gick vi ner för att montera fast mina nya stänkskärmar och min nyinköpta pakethållare på min cykel. Man måste ju utrusta cyklarna för lite shopping nu när man bor här. Monteringen tog betydligt längre tid än vad vi trodde eftersom vi köpt grejerna här och cykeln i Houston. Så givetvis passade inget på en gång utan det krävdes en hel del modifiering av skruvhål innan allt satt på plats. Men till slut blev det bra iallafall. Medans vi höll på med monteringen kom hyresvärdens son Alexander på besök till sin mor och han förstod inte riktigt varför man egentligen skulle ha pakethållare och cykelkorg, för om man ska handla så tar man ju självklart bilen tyckte han. Kanske han har lite amerikanskt blod i sig :) Precis när vi var färdiga med jobbet så kom Alexander ut igen och när han såg att vi var på väg att ställa in cyklarna så föreslog han att jag och Pär skulle ta en provtur med cyklarna ner till Seebar och ta en kopp kaffe. Det tyckte vi var ett utmärkt förslag, så lite senare tog vi cyklarna och cyklade den korta biten ner till fjorden och restaurangen/baren Seebar. Fast vi hoppade över kaffet och käkade bakad potatis och drack öl istället. Vis av erfarenheten så hoppade vi över korvsalladen denna gången:) Det hann bli ganska mörkt innan vi begav oss hemåt igen. Bäst att ta vara på dessa kvällar då man fortfarande kan sitta ute.

I väntan på mat och dryck

Under söndagen var vi hemma och grejade lite. Bland annat tog vi tag i paraboluppsättningen. Vi bestämde oss för att sätta upp den provisoriskt för att se om vi kunde få någon bild överhuvudtaget och sedan få den ordentligt uppsatt av en installatör. Efter en hel del trixande så fick vi bild på ettan och tvåan men de flesta andra kanaler var bara svarta. Hur vi än ställde in parabolen blev det det bästa vi kunde åstadkomma. Nåja, bättre med ettan och tvåan än alla dessa tyska kanaler vi annars bara kan se. Så vi lät det vara så och gav oss ut på en promenad istället. Vädret har varit strålande hela helgen förutom att det inte har kunnat låta bli att regna under natten, men det spelar ju ingen större roll. Bättre att det regnar då än på dagen. När vi kommit hem från vår promenad så kom Pär på att han glömt hämta ut pengar. Så för att kunna betala flygtaxin nästa dag så tog han cykeln och fixade pengar. När han kom innanför dörren här hemma igen så började det helt oväntat att regna småspik och åska och blixtra. Så fortsatte det resten av kvällen. Ösregn helt oavbrutet ända tills tidigt i morse. Snacka om tur med helgvädret!

I morse kl. 5 kom flygtaxin och hämtade upp Pär. Han sitter nu på planet på väg till Houston. Så hela den här veckan ska jag försöka roa mig själv här hemma.

Jag började min ensamma vecka med att fixa bild på alla kanaler! Efter att ha läst instruktionerna på nätet så vred jag LNB-huvudet till klockan 5 istället för till kl.7 som jag hade fått för mig att det skulle vara. Och voila! Alltså, jag vred inte det minsta på parabolen, bara en en liten justering av huvudet och det gjorde en sån skillnad.  Ibland lönar det sig att läsa instruktioner. Fast bara ibland, oftast klarar man sig bra utan, det kanske bara tar lite längre tid:)

Sen gick det inte att förhala eländet längre. Det var hög tid för mig att trampa iväg till min första tyskalektion. Nittio minuter ensam med lärare Kati klarades av ganska ok tycker jag. Jag kommer nog att gå dit nästa gång också :) Och eventuellt ska jag plugga lite tills nästa gång, kanske.

Efter lektionen blev det en lunchmacka på stan innan jag cyklade hem i värmen. Och nu försöker jag samla lite inspiration för att fortsätta plockandet bland alla våra oorganiserade saker, men jag har inte lyckats få tag i den nödvändiga inspirationen ännu. Kanske den kommer lite senare, vi får se.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie