Det var länge sedan jag bloggade. Men efter att jag tittade tillbaka på min blogg från Houstontiden så blev jag lite motiverad att skriva något. Jag vet ju hur mycket jag uppskattar att gå tillbaka och minnas när det gått en tid.
Livet är inte helt enkelt just nu, det har varit väldigt tungt en längre period nu av anledningar jag inte tänker gå in på här. Men jag kan inte bara låtsas att allt är toppen när det är precis tvärtom. Men trots att det är tungt och svårt får man se till att få en fungerande vardag, så jag gör så gott jag kan för att allt ska fungera som vanligt. Så, nu vet ni det. Färdigpratat om det nu. Inga frågor tack.
För några veckor sedan var jag i Båstnäs och besökte Bröderna Ivarssons bilkyrkogård.
Så här skriver NWT om stället:
Bröderna Rune och Tore Ivansson startade bilskroten tillsammans i mitten av 50-talet. Största kunderna på bilskroten var gränshandeln med Norge, som hade strikta lagar kring bilar. De demonterade en bil i tre delar för att sedan köra in delarna i Norge och montera ihop den. Bilskroten har i dag cirka 1000 bilar. Efter Rune Ivanssons bortgång 2014 tog Tomas, Pia och Tore över som ägare. Rune och Tore Ivanssons har även medverkat i tv-programmet 100 höjdare med Filip och Fredrik, där de hamnade högt upp på listan. Tomas Ivansson är själv inte intresserad av bilar. När han var liten sa hans far ”det här ska du inte hålla på med” och så blev det. Böcker om skroten har publicerats, samt en rad andra projekt. ”Parkert” av Per Hjort och Rolf Larsen är en fotobok om bilskroten. Staffan Ekengrens bok ”Kärlek till en skrot” innehåller foton och historian om skroten.”
Jag har länge tänkt att åka till Båstnäs men det har inte blivit av. Men så hörde min fotokompis Ingela av sig och sa att hon och Siw, en annan fotokompis skulle åka dit och hon undrade om jag ville följa med. Det ville jag förstås. Men de skulle vara där under två dagar och jag kunde bara ena dagen. Men jag har ju inte lika långt att köra som de har så för mig är det ju lätt att åka dit en annan gång igen.
Det var väldigt trevligt att träffa Ingela och Siw igen, det var ett tag sedan sist. Men vi hann inte prata så mycket, det fanns ju väldigt många bilar som skulle fotograferas.
Precis när jag kom dit så var det bra ljus, ingen sol som gör det svårt att fotografera i skogen. Men efter ett tag kom solen och då blev det lite svårare att få till det. Men eftersom jag stannade så länge så hann det bli bra ljus igen som tur var.
Nu bombar jag bara med bilder. De får nog tala för sig själva de flesta. Hoppas ni har bra uppkoppling, annars tröttnar ni nog innan alla bilderna laddats :)
Undrar om detta bilbälte skulle klara besiktningen.
Denna bild får mig att tänka på boken Pelles ficklampa. Pelle gick i mörkret och såg farliga troll och monster överallt tills han tände ficklampan och såg att det bara var bilar eller kranar eller något annat ofarligt.
Vart jag än vände mig med min kamera så såg jag bilar. Inte helt lätt att veta vad man skulle sikta in sig på. Ibland ser man ju inte skogen för alla träd sägs det ju. Lite så kändes det här.
När jag efter många timmar kom ut ur skogen och skulle åka hem, så insåg jag att jag helt glömt bort att det var ett stort fält med bilar också. Men då höll jag på att svimma av hunger så de fick bli utan mitt besök. Men denna lilla skönhet som smälte in bland blommorna så bra kunde jag inte motstå.
Båstnäs kommer att besökas igen. Det får nog bli en tur i höst när det har blivit lite höstfärger. Får se om jag kan få till det, annars kommer det väl ett nytt år och en ny höst får man tro.
Jag får ofta frågan om hur det känns att nu bo i Svarttjärn på heltid. Svaret blir hela tiden att jag har inte hunnit känna efter. Det har liksom inte blivit någon vardag ännu. Men det blir nog bra. Nu har vi dessutom två bilar vilket underlättar lite när man bor på vischan.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie Leander