Födelsedag i Argentina. Tack för tårtan Zoom-fotoresor!

Nu får jag försöka slutföra mitt bloggande om Argentina. Har ju skött mig ganska bra den här gången och har bara några dagar kvar att blogga om. Så det finns förhoppning om att hela resan faktiskt ska bli rapporterad. 

Onsdagen den 12 april var inte vilken dag som helst. Det var nämligen dagen då jag fyllde 50 år. För mig är ålder verkligen bara en siffra så om ni undrar hur det känns för mig att fylla 50 så är svaret att det inte känns överhuvudtaget. Tyckte att det var helt perfekt att fira dagen i Sydamerika. 

Hector, vår lokala guide hade lovat mig en fin födelsedagspresent i form av en späckhuggarattack. Vi får väl se hur han höll det löftet :)

När vi kom fram till Punta Norte så var det fortfarande väldigt lågt vatten. Och inga späckhuggare hade synts i området. Men eftersom det fortfarande var många timmar kvar innan det blev lågvatten igen så fanns ju chansen att späckhuggarna skulle dyka upp. Vädret var jättebra, nästan ingen vind och lugnt vatten. Alltså perfekta omständigheter om det bara hade funnits några späckar i området. 

På bilden nedan ser man en del av stranden dit vi hade tillstånd att vara. Nu när det är lågvatten så kan man förstå varför det kallas Attack Channel. Det är liksom öppningar i reven där späckhuggarna kan ta sig ända upp på stranden. Det man ser här på bilden är ”lilla Attack Channel” Lite längre till höger ligger ”Stora Attack channel” som inte helt överraskande är bredare. De gångerna vi var nere på stranden så var det längre åt höger. 

Häftigt med alla spår i sanden. Det ser ut som hjulspår, men det är spår efter sjölejonen.

I brist på späckisar får man roa sig med annat. Jag letade upp en sovande armadillo till Tom och då höll han sig sysselsatt en stund. Detta var nog en annan individ än den som brukade komma upp till oss efter lunch.

En sovande armadillo är ju inte jättespännande att fotografera så vi gick upp till cafeterian. Vi brukade sitta där utanför och äta vår medhavda matsäck. Det är det enda stället i området man får äta på. 

Tom hade en fotoidé i huvudet som han ville prova. Vår armadillovän var ju väldigt nyfiken av sig och trippade runt i området och letade efter smulor som man råkat tappa från lunchlådorna. Så Tom la ut sin kamera i gräset och satte sig sen och väntade på att vår vän skulle dyka upp. Och som en klocka så dök han upp strax efter lunch.  

Visst är han söt?

Och visst ville han undersöka kameran. Som på beställning reste han sig mot kameran och låg beredd med sin vidvinkel. . Nyfiken i en strut kan man kalla honom.

Hur gick det med min födelsedagspresent från Hector då? Inte alls bra. När vattnet gått från lågt till högt och tillbaka till lågt och inte en enda späckhuggare fanns i sikte så var det bara till att ge upp och packa in sig i bussen igen. Nu när vägarna hade torkat upp en hel del så vågade Frank sig på att ta en annan väg hem för att vi skulle få se lite annat på väg hem. Bland annat så åkte vi till ett ställe där det brukar finnas jordugglor. Och det fanns det denna dag också.

Jorduggla fotograferad på långt avstånd.

Sen åkte vi till ett ställe där det fanns pingviner. Jippie, pingviner är kul. Det var inte så många pinviner och de skyddades från närgångna människor av ett stängsel. Vet inte om det skyddade dem. När vi var där så var det en barnfamilj som bara verkade vänta på att vi skulle försvinna så att de kunde placera sina barn inne hos pingvinerna. Hoppas verkligen att de inte gjorde det. Pingvinerna var alltså inte instängda på något sätt, utan det var vi människor som var utestängda, bra det. Men eftersom flera av pingvinerna befann sig väldigt nära stängslet så kunde man utan problem fotografera dem liggandes på rätt sida stängslet.

En söting med havet i bakgrunden.

Nyfriserad.

De är verkligen helt underbara.

Nu hade jag ju ganska många bilder på pingviner redan och tänkte att jag behöver verkligen inte fler rena porträttbilder av pingviner. Så jag blev glad när jag hittade ett stånd av typ smörblommor som jag kunde fotografera igenom. 

Jag tror att de andra turisterna funderade på varför jag i hela friden la mig precis framför blommorna och fotograferade. Varför inte lägga sig bredvid blommorna i stället så man ser pingvinen ordentligt? Ja, tar man en bild som denna så är det förstås bättre att skippa blommorna. Men det var ju inte det jag var ute efter. 

Detta är min favorit.

Efter en stund så fick jag sällskap av Tom. Då såg det nog ännu konstigare ut. Två personer som låg och trängdes på just den lilla lilla yta som skymde pingvinen. När det fanns hur gott om plats som helst att fotografera fåglarna helt oskymda :)

Tröttnade man på pingvinerna kunde man fotografera den torra havsbottnen.

Eller så kunde man fotografera havsbotten med lite vatten.

Eller så kunde man roa sig med att fotografera vår Brasilianska vän när han flög sin drönare. Hans och Tom är väldigt intresserade. Bilderna han tog vid detta tillfälle var så grymt snygga.

Vi gjorde också ett tredje stopp för att titta på sjöelefanter. Men de låg så långt bort och var inte så intressanta att fotografera, så det fick bli en trasig flagga istället. 

Även här fanns det armadillos. Men den var inte alls lika van vid människor så den försvann kvickt som ögat.

Efter detta tredje stopp så åkte vi tillbaka till Puerto Piramides och tömde minneskort och redigerade bilder tills det var dags att gå till restaurangen och äta middag. 

Efter att vi ätit vår huvudrätt så släcktes plötsligt belysningen och hela restaurangen började sjunga. Det tog några sekunder innan jag insåg att det var mig de sjöng för. Samtidigt kom de in med en gigantisk chokladtårta. Det kom verkligen som en trevlig överraskning. Tack för uppvaktningen Zoom-fotoresor och då särskilt Hans som jag tror hade ett finger med i spelet. 

Ja, så firade jag min femtioårsdag. Det var ett bra sätt att fira på. Det som kunde gjort den bättre är förstås närvarande späckhuggare. Men man kan inte få allt :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie 

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*